| Det dunkelt sagda | BENGT O. | |||||
|
|
||||||
| Första sidan | Om | Försök | Bloggtexter | Arkiv | Projekt Skog | |
|
|
||||||
| Technicalities |
|
Vill du ha ett meddelande när
Det dunkelt sagda uppdaterats med längre texter (1 - 2
gånger i månaden)? Skriv i så fall till
eklipspringer[hos]gmail[prick]com. Aktuella texter: Kräftornas hämd Var finner jag en skog dit intet folk kan komma Storm och böljor tystna ren eller Random Walk i Torshälla. Amatörkulten - krossa experternas diktatur! Det viktiga i det banala, det sköna i det tråkiga Alla texter Bloggposter från "Ordet" |
|
|
|||
| Inlägg | |||
|
Sedan en tid tillbaks har vi filat på ett inlägg om
professorn i estetik samt litt. o. konsthist. vid Uppsala
Universitet, tillika dess prorektor 1891 - 1893,
akademiledamoten och mottagaren av Akademins mindre belöning
i skaldekonsten 1853, fil dr Carl Rupert Nyblom såväl som
förre riksantikvarien, titularie medicinalrådet Karl Birger
Rutström, denne 'omutlige handelsman i livets vanskliga
butik' som han beskrevs av Axel Wallengren (fakiren
Falstaff) och vars parentation över sin föregångare på
stol nummer 15,
lektorn och prosten i Härnösand, Kommendören av
Nordstjerne-Orden m.m., dr. Carl Gustaf Nordin,
utan tvekan är en av
de mest kostbara pärlorna i Akademins
Handlingar men vi får inte till det riktigt så det får vara.
(Hängde ni med?)
Det kan vara ett lämpligt tillfälle att dra ett slutstreck under Projekt Skog. Egentligen hade vi tänkt skriva inte bara om de nämnda herrarna (Nyblom s 148-149 i Herrarna i skogen) utan även t.ex. om hertigarna av Foix och grevarna av Toulouse, om La bęte de Gévaudan och den besläktade Gysingevargen (som förevigats i en otroligt dålig engelsk film), om Bigfoot och om pumorna i Sussex, eller om det mystiska cagot - folket i Pyrenéerna -av många ansedda såsom 'chien Goths' dvs. kvarlevande ättlingar till de wisigoter vars rike vittrade bort på 700-talet. "Der kluge Hans" liksom professor Sten Nilsson hade kanske också fått plats. Våra idéer om Selma Lagerlöf som Sveriges Edgar Allan Poe kanske vi kan återkomma till. Däremot tänker vi inte berätta om när vi sjöng "Livet i Finnskogarna" under namnet "Konjunkturvalsen" ("först så går det ner, sen går det opp, sen går det ner", s.292) i illustert sällskap. Men det blir nog litet tjatigt . Rubriken är hämtad från den berömde Janne Wängman som Ekman skrev om på s. 298-300 och vi under den politiskt korrekta rubriken Skogens konung (och drottning). I övrigt har vi berättat om: Huru svin må i ollonskog släppas. Om en lagtext från 1700-talet som gäller än idag. Berättelser från Wienerwald. Om Wienerwald förstås. Två verser om skogsvård. Vad Hermann Löns och Alf Henrikson rimmade om skogsbyråkrater. Var finner jag en skog dit intet folk kan komma. Om Skogekär Bergbo, bröderna Rosenhane och den skiten Per Andersson. Stavgång. Om sällsynta sköldpador. Kramsfågel. Om hur man äter lärkor. Lägg granris vid min grav. Om en av Cornelis Vreeswijks finaste sånger. Skogens konung (och drottning). Om en högkrönt bröllopsälg och tjyvskyttar från Ångermanland. arkivlänk | |||
|
Dolda värderingar
"Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" - denna sats
har ju inspirerat namnet på denna site. Men hur klart måste
man då tänka och säga? Ja, det finns en grupp människor som
kommit på att om man får folk att uttrycka sig klart,
kan man därigenom också få dem att uttrycka sig rätt,
dvs. i politisk mening.
Ett inlägg av Per Westberg på bloggen "Kyrkoordnaren" har fått oss att återpublicera en text från 2003 under rubriken Språkexperternas dolda värderingar. "George Orwell is alive and kicking" kunde man säga eller alternativt "George Orwell lässt grüssen." Er krönikör är nog den ende som lyckats få en (beställd) artikel i Regeringskansliets interntidning "Klaraposten" refuserad, detta p.g.a. att den språkexpert vi citerat känt sig "kränkt" (ej påhittat). Här kan vi dock säga vad vi vill och passar därför på. Inlägget är en aning daterat (alla länkar fungerar inte) men blir tyvärr allt aktuellare med åren. arkivlänk | |||
|
Uppdaterade kramsfåglar
För de läsare som brinner av iver att få ytterligare
informationer om småfågeljakten på Malta (varför heter det
på Malta, på Cypern och på
Irland men i Storbritannien?) hänvisar vi
till den alldeles utmärkta siten Europa-Nytt som skriver
korta notiser
här,
här och
här. Europadomstolen griper äntligen in.
Salig Astrid Lindgren var emot Sveriges inträde i EU p.g.a. de grymma djurtransporterna och fågeljakten. Men nu kan vi göra något åt det. Vi hoppas att ärade eventuella läsare gav oss kudos för att vi avstod från att nämna "The Maltese Falcon" i vårt ursprungliga inlägg och exempelvis länka hit eller hit. arkivlänk | |||
|
Det där landet !![]() Ibland önskar man att man hade en
gammaldags "blogg" där man fritt kunde uttrycka sin
oförytterliga åsikter om det ena och det andra.
Så exempelvis fick vi ikväll mer av en slump in den i och för sig utomordentliga tevekanalen "Arte" där man till vår förvåning visade en svensk film på originalspråket utan undertitlar. Det var inget vi kände till men det motbjudande innehållet fick oss att stänga av och snabbgoogla: mycket riktigt det var den av det korrekta etablissemanget så firade Lukas Moodyson som stod för dessa osmakligheter som spreds över Europa. Inte roligt. Men lyckligtvis var det väl inte många som förstod vad som sades. I stället kollar vi på Ekots website och finner att JK kritiserar en skola i Köping som hindrat Nationaldemokraterna (Nationaldemokraterna!!!) från att dela ut propagandamaterial. Detta med hänvisning till yttrandefriheten. Man kan dock komma runt detta genom att hindra alla politiska partier från att uppträda i skolan men det vore väl synd tycker JK. Han jämnställer alltså denna brunfläckiga, rasisitiska och odemokratiska rörelse med s, m, fp, c, kd, v, mp och kanske jag glömt någon. Här har man ju tappat alla proportioner. JK har redan tidigare gjort sig känd genom att kritisera kommuner som vägrat upplåta sina lokaler till nynazistiska rörelser på samma villkor som andra. Ja, om man hade haft en blogg kunde man ju ha skrivit om detta och efterlyst en viss proportionalitet och sunt förnuft. Men nu får det väl vara. Uppdatering: Det blir värre och värre. Idag har Ekot en ny artikel med rubriken: Svårt för rektorer med nazister i skolan. Och varför? Jo för att främlingsfientligheten kan "kränka" elever med "rötter i andra länder." Vi har inga rötter alls men är ändå uppriktigt f-rb-nn-de. JK och Skolverkets chef verkar ha tappat allt sinne för proportioner. Naturligtvis skall inte grupper med nazistiska åsikter få driva propaganda i skolan oavsett elevernas bakgrund. Vi vet inte hur det är i Sverige eller Tyskland men här i Österrike är det ett straffbart brott att vara aktiv nazist ("Wiederbetätigung."). Lagen tillämpas också strikt. Men naturligtvis: när den engelska holocaustförnekaren David Irwing sattes i fängelse blev det uppror bland Sveriges intellektuella: yttrandefriheten har kränkts, så hemskt! I andra sammanhang är man inte alls så noga med yttrandefriheten (Göran Rosenberg!). Det är det vi menar med att ha tappat sinnet för proportioner. Eller är det vanlig opportunism? arkivlänk | |||
|
Skogens konung (och drottning)
Ett besök från Västergötland
på Projekt Skog samt några funderingar runt
Karlfeldt och en riksdagsman för bondeförbundet.
arkivlänk |
|||
|
Inlandsisens vänner
|
|||
|
2008 04 18
Lägg granris vid min grav
I
dagens avsnitt på Projekt Skog tar vi upp hur såväl
granris som grankåda kan användas. Rubriken syftar på en av
Cornelis Vreeswijks finaste sånger vars text vi fildelar i
sin helhet.
arkivlänk |
|||
|
2008 04 10
Kräftornas hämnd
Kräftor både finns och äts på många håll i Europa, dock som regel
helt annorlunda än i Sverige. I vår utmärkta Éncyclopedie des
cuisines régionales et étrangčres hittar vi åtminstone tre
recept på kräftor. Det första är Écrevisses ā la
bordelaise , dvs. i vinsås och med litet svamp (Karl Johan) och
så där. Receptet inleds med uppmaningen att fatta de levande
kräftorna (!) i stjärten och rycka loss resten varvid vad
man diskret kallar "matsmältningskanalen" bör följa med.
Därefter börjar man att skala och hacka morötter, lök och
schalottenlök, kokar dessa i smör, slänger i kräftorna. När
skalen (som alltså sitter kvar?) blir röda tillsätter man konjak,
vitt vin, mera smör osv. Hackad persilja skall det också vara.
Det hela flamberas före serveringen. Till dryck
rekommenderas Graves blanc sec. Receptet fyller
ca en halv sida i boken.
I näst recept möter vi de stackars djuren en terrine. Vi tröttar er inte med receptet men även här är det grönsaker som gäller. Konjak förekommer inte men däremot cider och saffran. Även detta recept tar ca en halv sida i boken och som dryck recommenderas Muscadet. Så är vi då slutligen vid Écrevisses ā la Suédoise. Det receptet upptar mindre än en kvarts sida i kokboken och är väl ungefär som vi tänker oss men lök, kryddnejlikor (!) och fänkål skall det till. Kräftorna serveras "telles quelles" , dvs. "som dom är." Man anar författarens föraktfulla småleende. Emellertid tager vi oss härtill en liten pärla i form av Chablis eller Sancerre. Allt detta, tämligen hors saison, föranlett av några vänliga kommentarer till avsnittet Kramsfågel i skogsprojektet. (Rubriken ovan har vi hämtat från en mera personlig historia från vår förra website och som vi lagt upp här. Eftersom allt det här ändå är ostrukturerat och ovidkommande avslutar vi med en liten gissningstävling: vem har skrivit följande och vad heter verket: "Även den första schalottenlöken är anfrätt av något flarn; giv mig en flarnfri schalottenlök, du drummel!" Vi provgooglar och se: "Your search - "flarnfri schalottenlök" - did not match any documents.") arkivlänk |
|||
|
Kramsfågel
|
|||
|
Om att gå med stavar i skogen och vad man då kan hitta
Vi har nu läst hela Ekmans bok som ju består av 7
avdelningar eller essäer. Måhända kroknade hon något på
slutet av detta maratonlopp: de två sista avdelningarna är
kanske inte fullt lika inspirerande som de övriga. Det kan
också bero på att de handlar om den rovdrift som
industrialiseringen av den svenska skogen medfört. I
det sista kapitelet Vid stigens slut skriver hon bl.a.:"Det
som var grön skog på kartan var i verkligheten ett stort
hygge med djupa sår efter avverkningsmaskinerna. Aldrig
skulle prästerna [i gamla tider] ha kunnat utmåla
ett helvete värre än detta."(s. 539)
I dagens text på Projekt Skog anknyter vi emellertid till vad Ekman skriver om stavgång och visar några bilder av två exemplar av Emys orbicualris som vi påträffade vid vår egen stavgång häromdagen. Vi återpublicerar också ett äldre inlägg om denna sportart på vilken man, trots dess enkelhet, kan lägga ut stora pengar om man känner för det. Vi har f.ö.kommit på att det kanske kunde vara en idé att ge sidhänvisningar till "Herrarna i skogen" och vill därför meddela att vår upplaga är Bonnier Pocket 2008. arkivlänk |
|||
|
Var finner jag en skog
Vi dansar på tre bröllop
samtidigt som det sägs i Wien. Dels här,
dels på Projekt
Skog men den här gången huvudsakligen under rubriken Försök
där vi gjort ett längre inlägg
om barockpoeten
Skogekär Bergbo som Kerstin Ekman identifierar med
Schering Rosenhane vilket vi med tvekan känner oss tveksamma
till. Dessutom drar vi uppmärksamheten till
tre tidigare
inlägg där bröderna Rosenhane spelar tvivelaktiga
roller. En dokusåpa från 1600-talet med förbjuden kärlek,
sex och listiga intriger. |
|||
|
Två verser om skogsvård
|
|||
|
Om Wienerwald I skogsprojektet
en liten
text om Wienerwald med länk till ett inlägg från 2005 med
bilder från Wienerwald och en mystisk plats där vinnande
lottotal kan utläsas.
|
|||
|
2008 03 19
Jelena Selin gör det.
Karin Stensdotter gör det,
två gånger t.o.m
(eller
tre?). Kanske inte så underligt om också f.d. "Ordets"
krönikör tar ett återfall som det heter nu för tiden. (Kanske vi
borde bilda krisgruppen BA - Bloggers Anonymous - och peppa upp
varandra när suget känns som värst?)
Men trots allt är "Det dunkelt sagda" fortfarande tänkt som en plats att presentera längre texter som krävt en smula research och eftertanke. Här blir det huvudsakligen litet kringinformation och presentation. Men garanterar gör jag ingenting om jag skulle råka bli inspirerad eller t.o.m provocerad, exempelvis av de ovannämnda eller författare, kommentatorer och kommentatriser under Pausträdet. |
|||
|
2008 03 19
I villande skogen
Kerstin Ekmans "Herrarna i skogen" är
en fascinerande för att inte säga imponerande bok med ett
perspektiv som är både brett och djupt. Hennes lärdom är
enorm men aldrig påträngande. I hennes skog möter man många
gamla bekanta. Efter att ha lämnat ollonskogen träffar
jag på själve Skogekär Bergbo och minns att jag en gång
skrev om bröderna Rosenhane och
deras
uppstudsige informator. ("Huur svin
må i ollonskog släppas" är fortfarande gällande svensk
lag, se
Byggningabalken, 12 kap. Här är emellertid
en mera kärnfull och ursprunglig text). En lisskulla skymtar förbi och
jag tänker på Lisskulla Jobs, vilket egendomligt namn! Och
minsann: själve Carl Rupert Nyblom vars släkthistoria jag en
gång redde ut tillsammans med Agneta i kommentarerna på
Ordet. Och finast av allt: Gaston Phoebus - hertigen av
Foix, vars föregångare tillsammans med viscounten av Beziers
och grevarna av Toulouse kämpade en i längden utsiktlös
kamp mot centralmakten i Paris - men kanske var det bra så
till slut?
Jag har därför lagt upp en särskild sida kallad "Projekt Skogen". Avsikten är att göra osorterade anteckningar om associationer och tankespår som läsningen av Ekmans bok föranlett. Där hittar ni till att börja med länkar till Bodil Zaleskys inlägg om boken (glöm inte att läsa kommentarerna) samt en del egna funderingar. Eftersom några i den här lugna viken av bloggeriets innanhav just håller på att läsa "Herrarna i skogen" och andra just har gjort det är naturligtvis kommentarer speciellt välkomna. Jag tar också gärna emot gästinlägg - skriv antingen en kommentar eller ett mail så lyfter jag in era texter på sidan. Det här skall bli kul. |