Mannen med det mycket missvisande bloggnamet  The Loser, Håkan Lindgren, publicerade ett inlägg i DN i den inflammerade religionsdebatten som tog sin början i och med affischkampanjen "Gud finns nog inte." Håkan publicerade en blänkare på sin blogg vilket ledde till ett stort antal intressanta kommentarer. Håkan använder inga permalänkar (loser!) så ni får skrolla er fram till avsnittet "Vuxenversionen" (27 juni). Här är i alla fall en direktlänk till kommentarerna.

Diskussionen i DN började väl med att ifrågasätta huruvida det skulle vara tillåtet att på bild framställa en halvmåne och en davidsstjärna  på samma sätt som det kristna korset nämligen i form av en gul symbol på blå botten och därmed bilda en variation av den svenska flaggan. Tydligen menar en del tänkare att detta möjligen skulle vara antisemism men definitivt islamofobi! Ja förunderliga äro Herrens vägar om vi säger så.

Nu inträffade emellertid det egendomliga att diskussionen såväl hos DN som hos Håkan snabbt urartade till en diskussion om Gud finns eller inte. Det verkar litet väl gymnasialt för oss och vi har ingen avsikt att lägga oss i detta. Men därigenom doldes också den för oss väsentligaste frågan: "får" man verkligen publicera sådana bilder som Humanisterna gjort?

Håkan twittrar uppskattande om en artikel av  Inger Edelfeldt som mycket riktigt börjar med att beklaga att samtalet "tenderar att kantra över i" en diskussion om "Guds icke-existens". Det är en återvändsgränd säger hon och rusar därefter själv med full fart in i gränden. Nu har hon visserligen en alldeles egen (?) definition av Gud och det vilket även hennes "lästips" typer på men grundidén verkar vara att man inte skall behöva "bli påhoppad" bara för att man "längtar."  Underförstått alltså: om man angriper eller ifrågasätter religiösa symboler så hoppar man på längtande själar. Håkan har aviserat ett svar. Vi får se vad han har att säga.

Det är något fundamentalt obehagligt med denna debatt. Och obehagligast av alla är Göran Rosenberg, den man som vi en gång beundrade inte minst för hans reportage om Bushens USA där han höll på att bli arresterad därför att han fotograferade en bro i New York.  Han framträder allt mer som yttrandefrihetens fiende . Farligare än de flesta eftersom han framstår som en sympatisk, lugn, behaglig och analyserande person som man gärna låter sig övertygas av.

I en magistral "slutreplik" i DN 3/7 klagar GR på en med debattör -eller egentligen på alla som inte tycker som han-  och skriver bl.a.:

Om det fins risk för att ett yttrande kan uppfattas på annat sätt "än vad avsändaren tänkt sig" bör det förtydligas eller formuleras om.

Det var verkligen en stor beställning!  Redan vid vårt blygsamma läsarantal ter det sig tämligen besvärligt att försöka lura ut hur var av en av er uppfattar det vi skriver. För en skribent på Kultursidan i DN måste det ju vara helt omöjligt. Kanske bäst att hålla tyst först som sist eftersom man nog aldrig kan möta Rosenbergkriterierna.

Nu kan ju t.o.m en briljant tänkare som Rosenberg slumra till ibland (vilket f.ö. fortsättningen av hans "slutreplik" i högsta grad tyder på) men tyvärr verkar det här vara höjdpunkten (hittills) på en gradvis process.  I februari 2007 attackerade Rosenberg tillsammans med Bertil Torekull (!) Carl Bildts bloggande: "Det är problematiskt att en minister får stå oemotsagd i sin kontakt med omvärlden" och därför bör han inte yttra sig och passa sig så vi inte råkar in i "en politisk kultur där korruption och dubbla intressen är vardagsmat".  Att Bildt skulle få "stå oemotsagd" ter sig ju som en rätt märklig synpunkt.

 I än värre form fanns tanken i diskussionen kring Muhammedkarikatyrerna. Redan 2006 drar Rosenberg fram Streicher och Der Stürmer som exempel på vart obegränsad yttrandefrihet kan leda. Där återkommer Rosenbergs kungstanke i följande form:

Tänk dig noga för innan du yttrar dig alltså. Är det verkligen avstämt med folk som kan tänkas bli förbannade eller kränkta?

Nu lämnar vi Rosenberg. Det finns andra märkliga ting. Om vi nu hävdar att brännoffren till gudinnan Kali är barbariska och primitiva eller att det är äckligt och ohygieniskt att spara på gamla likdelar och skicka ut dem över hela världen för att bota åderbråck så är det ju möjligt att det kränker någon hindu eller romersk katolik . Det är ju tråkigt men kan knappast hjälpas och jag tror inte att Göran Rosenberg skulle kräva avstämning med våra hinduiska eller katolska vänner.  F.ö. är de vi känner ganska svårkränkta.  Skulle vi däremot skriva om det orimliga i att Gud någon gång på medeltiden dikterade ner de eviga sanningarna för en arabisk beduinhövding, exempelvis att man skall klä in kvinnorna i säckar för att inte komma på dåliga tankar, eller att en profet klättrade upp på ett berg och kommer ned med instruktioner från Gud om hur man skall förfara med oxar som man råkat slå ihjäl (2 Mos 21:36) då kränker man och visar inte respekt. Inte nog med det: man exkluderar människor från det offentliga samtalet enligt Rosenberg. Hur Bildt eller de arga muslimerna i Danmark skulle kunna exkluderas har vi visserligen litet svårt att förstå.

Det verkar finns någon sorts implicit lista på vilka religioner och åsikter man får "kränka". Det skulle vara intressant att få se "hela listan:"

Själva oroar vi oss inte. Vi har nämligen inte särskilt svårt att skilja mellan människor som individer å ena sidan och åsikter och trosuppfattningar å den andra. Får ni se en halvmåne på denna site betyder det inte att vi hetsar mot muslimer.

Rosenbergianismen är obehaglig.  Vi tänker på en berömd filmreplik: "Demmokrazie - schtonk! Free spraken - schtonk!"

På denna website har vi f.ö. regelbundet kränkt en massa profeter i öppet trots mot den FN-stadga som uttryckligen förbjuder detta. Se  Lagen och profeterna. Det är inte avstämt.


arkivlänk                

---