Le mot [intégration]
n’est pas prononcé, mais la zone euro est désormais déterminée à
achever son intégration : «Nous le ferons à 27 ou à 17, mais
vous ne pourrez pas nous en empêcher», a rétorqué dimanche
Angela Merkel au Premier ministre suédois, Fredrick Reinfeldt,
qui se plaignait d’être marginalisé.
Försök till översättning: "Ordet
[integration] uttalades inte men eurozonen är defintivt besluten att
åstadkomma en integration. "Vi kommer att göra det med 27
eller 17 länder men ni kan inte hindra oss" genmälde Angela
Merkel i söndags till den svenske statsministern Fredrik Reinfeldt
som beklagade sig över att ha blivit marginaliserad."Precis som var att vänta har Sverige alltså förpassats till EU:s B-lag. Att döma av hatkommentarerna på Newsmill är det många som inte bekymrar sig om det och glömmer då bort att avgörande beslut som direkt påverkar Sveriges ekonomiska rörelsefrihet därmed fattas över våra huvuden.
(Att svenska medier inte rapporterat om att fru Merkel gav Reinfeldt en så tydlig snubba är väl litet anmärkningsvärt. Mera förståeligt kanske att man inte visat bilder av hur R. fick stå i kö för att komma att tala med Cameron. Säga vad man vill om Göran Persson men han tog i vart fall plats och begrep också att han alltid var inom syn- och hörhåll för massmedia. Angela hade nog inte betytt mer än Maud Olofsson för honom...)
Så tyst det blev
'Marknaderna' uppför en jubeldans efter besluten
i Bryssel. Av någon anledning går bankaktierna upp mest. Är det
förväntningar om att staterna skall bidra med den nödvändiga
kapitalförstärkningen sedan man försökt själva som man lovat men
"misslyckats"? Hur blir det när man kommer på att detta väl
rimligtvis måste kombineras med delägande?
Märkvärdigt tyst är det däremot bland olyckskorpar och Kassandror på Newsmill. Efter att dag för dag i flera månaders tid ha publicerat litanior, skräckhistorier och splatter hör man just nu ingenting. Troligen har väl de självutnämnda "experterna" eller de akademiska lättviktare som utnyttjat krisen för att försöka göra sig ett namn ännu inte riktigt förstått vad det är man kommit överens om. Det finns allvarliga svagheter och problem i uppgörelsen som man skulle kunna diskutera: finansieringen av de skärpta kapitalkraven och realismen i tanken att utomstående finansiärer skall bidra med uppgraderingen av EFSF (Mottagandet av Klaus Regling -chefen för EFSF- i Kina ger ingen anledning till optimism. Och var är Norge?), Merkels inflationsfobi m.m.
Inte heller rapporterar media om den förödmjukande behandling som Reinfeldt, Cameron och Thorning-Schmidt utsattes för. Det kan man däremot läsa om här: EUs one.woman-show. De jättesteg som tagits mot samordning av den ekonomiska politiken -efter de starka ländernas anvisningar- har inte heller noterats.
Just som jag skriver detta ser jag att över-Kassandran själv, statsvetaren Lars Pålsson Syll, skrivit en Newsmillartikel. Den verkar gå ut på att de beslut som tagits är bra men samtidigt dåliga och att problemen kvarstår med full styrka men delvis har lösts. Eller så.
Märkvärdigt tyst är det däremot bland olyckskorpar och Kassandror på Newsmill. Efter att dag för dag i flera månaders tid ha publicerat litanior, skräckhistorier och splatter hör man just nu ingenting. Troligen har väl de självutnämnda "experterna" eller de akademiska lättviktare som utnyttjat krisen för att försöka göra sig ett namn ännu inte riktigt förstått vad det är man kommit överens om. Det finns allvarliga svagheter och problem i uppgörelsen som man skulle kunna diskutera: finansieringen av de skärpta kapitalkraven och realismen i tanken att utomstående finansiärer skall bidra med uppgraderingen av EFSF (Mottagandet av Klaus Regling -chefen för EFSF- i Kina ger ingen anledning till optimism. Och var är Norge?), Merkels inflationsfobi m.m.
Inte heller rapporterar media om den förödmjukande behandling som Reinfeldt, Cameron och Thorning-Schmidt utsattes för. Det kan man däremot läsa om här: EUs one.woman-show. De jättesteg som tagits mot samordning av den ekonomiska politiken -efter de starka ländernas anvisningar- har inte heller noterats.
Just som jag skriver detta ser jag att över-Kassandran själv, statsvetaren Lars Pålsson Syll, skrivit en Newsmillartikel. Den verkar gå ut på att de beslut som tagits är bra men samtidigt dåliga och att problemen kvarstår med full styrka men delvis har lösts. Eller så.
2011 10 26
Sanningen bakom hatpropagandan
Det är tämligen skrämmande att ta del av
kommentarer och politiska yttranden i svensk press och debatt när
det gäller den grekiska krisen och det europeiska samarbetet för att
undsätta länder som kommit i klorna på det internationella
finanskapitalet. Med utgångspunkt från en artikel i Le Monde gör jag
ett försök att reda ut begreppen om vad det är man diskuterar i
Bryssel just idag. Troligtvis kommer vård, skola och omsorg att
klara sig. oskadda.
Ni som eventuellt är intresserade kan alltså läsa Sanningen bakom hatpropagandan på Den politiske kannstöparen. Men kanske har alla problem lösts när ni ser detta.
Liten uppdatering: Den som ev. lagt märke till fotnot 4 i min artikel bör läsa Annika Ström Melin i dagens DN om Ohly och Sverigedemokraterna. Alla andra kan också läsa detta med behållning.
Ni som eventuellt är intresserade kan alltså läsa Sanningen bakom hatpropagandan på Den politiske kannstöparen. Men kanske har alla problem lösts när ni ser detta.
Liten uppdatering: Den som ev. lagt märke till fotnot 4 i min artikel bör läsa Annika Ström Melin i dagens DN om Ohly och Sverigedemokraterna. Alla andra kan också läsa detta med behållning.
You gotta pay the band
I Den politiske kannstöparen gör jag några
reflektioner ang resultaten av de enligt svensk press tydligen
resultatlösa toppmötet i Bryssel. Jag noterar också att Reinfeldt
och Cameron är lika täta som Lena Hjelm och Toni Blair på sin tid.
Båda vill vara med och bestämma om samarbetet men vara med i
samarbetet vill man inte. Inte undra på att nyblivne pappan Sarkozy
fräste till.
Men om ni inte vill läsa den långa texten med rubriken You gotta pay the band kan ni vill titta på två bitska inlägg av Ylva Nilsson som säger samma sak, kort och elegant:
Merkozy i svensk press
Merkozy läxar upp omgivningen
Men om ni inte vill läsa den långa texten med rubriken You gotta pay the band kan ni vill titta på två bitska inlägg av Ylva Nilsson som säger samma sak, kort och elegant:
Merkozy i svensk press
Merkozy läxar upp omgivningen
arkivlänk
"Jag skriver alltid om det som händer i min
närhet”
Jag har distansen i tid som
krävs för att se ett sådant projekt utifrån. Jag kan dessutom
romantisera hela bygget.
Det som närmast händer i närheten är att en gammal vildvuxen trädgård, fylld av syrener och gömda koltrastar i snåren har grävts upp. Kvar är en rektangulär grop - kanske blir det en swimming pool, kanske en villa för korrumperade politiker eller skattefuskande affärsmän. Eller kanske ett extraterritoriellt bostadshus för en diplomatfamilj från någon Afrikansk diktatur.
Det som slumrar är väl mest medvetenheten om platsen, att ingen här egentligen tänker på vad det är för en sorts ställe som de faktiskt rör sig på. En gammal pestkyrkogård från hundratals år tillbaka. Vet inte om man hittat något ännu.
Vad gör man med gamla skelett och grejer, flera hundra år gamla, som man hittar när man gräver? Skall de behandlas med respekt eller bara återvinnas? I vilken tunna skall de läggas i så fall?
Plötsligt börjar klockorna i S:t Jacobskyrkan ringa mellan husen. Är det själaringning för något pestoffer från 1700-talet, som snart ska forslas till krematoriet?
Ett par kvarter längre bort har man rivit det gamla grosshandlarhuset och dess överväldigande rosenrabatt. I huset där jag bodde har man slagit ut väggar och tak, byggt till och lagt ihop. Just den här platsen oscillerar mellan sitt drömska 50-talsförflutna och dagens på samma gång stålblankare och skitigare hypermodernitet. Med lyxlägenheter som omöjligen kan finansieras med ärliga medel.
Jag skriver alltid om det som händer i min närhet. Jag är en utschasad digitalproletär och en vanvårdad pensionär. (Vanvården står jag dock själv för.) Om jag visste hur man gjorde skulle jag gå från omedvetenhet till medvetenhet. Kanske skulle jag då t.o.m. bli intervjuad i DN. Tänk att få åka tunnelbana med Pontus Dahlman!
Jag skriver alltid om det som händer mig i min närhet. Det är de enda texterna som får en tyngd och ett sammanhang för mig. De är liksom jordade i marken (och inte i luften?)
Om jag säger så.
Det som närmast händer i närheten är att en gammal vildvuxen trädgård, fylld av syrener och gömda koltrastar i snåren har grävts upp. Kvar är en rektangulär grop - kanske blir det en swimming pool, kanske en villa för korrumperade politiker eller skattefuskande affärsmän. Eller kanske ett extraterritoriellt bostadshus för en diplomatfamilj från någon Afrikansk diktatur.
Det som slumrar är väl mest medvetenheten om platsen, att ingen här egentligen tänker på vad det är för en sorts ställe som de faktiskt rör sig på. En gammal pestkyrkogård från hundratals år tillbaka. Vet inte om man hittat något ännu.
Vad gör man med gamla skelett och grejer, flera hundra år gamla, som man hittar när man gräver? Skall de behandlas med respekt eller bara återvinnas? I vilken tunna skall de läggas i så fall?
Plötsligt börjar klockorna i S:t Jacobskyrkan ringa mellan husen. Är det själaringning för något pestoffer från 1700-talet, som snart ska forslas till krematoriet?
Ett par kvarter längre bort har man rivit det gamla grosshandlarhuset och dess överväldigande rosenrabatt. I huset där jag bodde har man slagit ut väggar och tak, byggt till och lagt ihop. Just den här platsen oscillerar mellan sitt drömska 50-talsförflutna och dagens på samma gång stålblankare och skitigare hypermodernitet. Med lyxlägenheter som omöjligen kan finansieras med ärliga medel.
Jag skriver alltid om det som händer i min närhet. Jag är en utschasad digitalproletär och en vanvårdad pensionär. (Vanvården står jag dock själv för.) Om jag visste hur man gjorde skulle jag gå från omedvetenhet till medvetenhet. Kanske skulle jag då t.o.m. bli intervjuad i DN. Tänk att få åka tunnelbana med Pontus Dahlman!
Jag skriver alltid om det som händer mig i min närhet. Det är de enda texterna som får en tyngd och ett sammanhang för mig. De är liksom jordade i marken (och inte i luften?)
Om jag säger så.
arkivlänk
Not: Ett persiflage över
en meningslös och floskulös text om en uppenbarligen meningslös bok i
DN. En talanglös reporter och en författare som i vart fall aldrig får en
chans att visa att han har något väsentligt att säga. Om han nu har det.
Kursiverade avsnitt är -med vissa smärre förändringar- tagna direkt från
DN:s text.
Ibland undrar man.
Ibland undrar man.
Tusen ord hade sagt mer än den här bilden men
jag hittar dem inte

Hade tänkt skriva något djupsinnigt om
containerfaryget Renas förlisning utanför Nya Zeeland som en
metafor för tiden (cronos) och kapitalet och förestående haveri
osv. men jag kommer inte på något så det får vara.
Den som vill titta på skrämmande bilder från olyckan kan gå till den här bildserien
Den som vill titta på skrämmande bilder från olyckan kan gå till den här bildserien
arkivlänk
OBS: Länken till bildspelet fungerar
inte alltid som den skall. Observera att den bild jag vill visa er är nummer
7 av 23. De andra bilderna är också sevärda men sjuan kan man ta som en
metafor liksom...
En sockerbagare här bor i staden...
Men det är ingen snäll farbror som delar ut
godsaker till barn utan en hänsynslös streber som nästlar
sig in i de högsta kretsarna och i det politiska ledarskapet
i Österrike. Han slutade som livstidsdömd massmördare.
Läs min text om Udo Proksch, mannen bakom efterkrigstidens kanske största politiska skandal i Österrike. Men det var bara han som åkte dit, de som skyddade och drog nytta av honom sitter än i dag i ledande positioner. Och alla hans kvinnor tycker fortfarande om honom.
Läs En sockerbagare här bor i staden.
Läs min text om Udo Proksch, mannen bakom efterkrigstidens kanske största politiska skandal i Österrike. Men det var bara han som åkte dit, de som skyddade och drog nytta av honom sitter än i dag i ledande positioner. Och alla hans kvinnor tycker fortfarande om honom.
Läs En sockerbagare här bor i staden.
Klarspråksdagen
lär det vara i dag. Som en del eventuella läsare
kanske minns har jag mina speciella synpunkter på detta,
delvis förorsakade av konfrontationer med
Regeringskansliets "Klarspråkgrupp." Den som vill läsa
mina långsinta jeremiader kan gå till
Språkexperternas dolda värderingar. Jag hyser även
ett visst agg till Datatermgruppen
som ni kan se här.
Men ibland kan det ju bli roligt. Signaturen Paradigm har hittat det här på MSN:s websida: ”Tillsammans med flera andra misstänkta al-Qaida-medlemmar, inklusive den USA-födde Samir Khan, slog CIA till med en massiv drönarattack.”
"Att CIA och al-Qaida samarbetar var i alla fall nytt för mig" anmärker signaturen syrligt.
Hoppas ni inte tyckte det här var allt för van vördigt.
Men ibland kan det ju bli roligt. Signaturen Paradigm har hittat det här på MSN:s websida: ”Tillsammans med flera andra misstänkta al-Qaida-medlemmar, inklusive den USA-födde Samir Khan, slog CIA till med en massiv drönarattack.”
"Att CIA och al-Qaida samarbetar var i alla fall nytt för mig" anmärker signaturen syrligt.
Hoppas ni inte tyckte det här var allt för van vördigt.
"Är ekonomin nobelvärdig?
Den något egendomligt utformade rubriken får sin
förklaring i
en längre text med samma rubrik.
Den handlar egentligen om årets nobelpristagare i
ekonomi och vilka slutsatser man kan dra av deras
arbete. Men jag har försökt att lätta upp det litet med
några länkar till mera vanvördigt material, bl.a. den
satiriska blogg jag drev under pseudonym 2004-2005.
Läs alltså: "Är ekonomin nobelvärdig." Men där har ni också chansen att lära er vad seignorage är och varför det är du som finansierar "nobelpriset" bara genom att ha pengar i plånboken.
Läs alltså: "Är ekonomin nobelvärdig." Men där har ni också chansen att lära er vad seignorage är och varför det är du som finansierar "nobelpriset" bara genom att ha pengar i plånboken.
Tranströmer
I all hast: Väl hemkommen till Wien har jag haft
enkel tillgång till vad internationell TV och press
skriver om Nobelpriset till Tranströmer. Det känns
fantastiskt skönt att, som det verkar, priset
mottagits positivt i olika länder och av skilda
kulturkretsar. Bla. hade både France 24 och Al
Jazeera intervjuer med sina litteraturexperter som
uttalade sig både kunnigt och uppskattande om
Tranströmers lyrik. Man betonade särskilt att han
översatts till ett femtiotal språk. Exempel på tyska
översättningar upplästes också i Österrikisk TV.
Sura amerikanska kommentarer om provinsialism lär
väl dyka upp om någon dag men får tas för vad det
är.
Nu får vi hoppas att någon reinkarnation av Olof Lagercrantz inte dyker upp och sticker dolken i ryggen på Tranströmer. I sammanhanget läser jag t.ex. "att DN-kritikern Karl-Erik Lagerlöf påpekade att: ”Eyvind Johnson är ju internationellt sett inte på något vis en nydanare.” " Hoppas nu att de lismande skallerormarna à la Lagercrantz och Lagerlöf (sic!) håller sig borta. Å andra sidan lär väl nutida svenska kritiker knappast kunna åstadkomma någon skada - ingen lär väl ta dem på allvar. Jag kunde nämna namn men väntar tills debatten bryter ut.
"Begravningarna kommer tätare och tätare som vägskyltarna när man närmar sig en stad "
Så är det.

Nu får vi hoppas att någon reinkarnation av Olof Lagercrantz inte dyker upp och sticker dolken i ryggen på Tranströmer. I sammanhanget läser jag t.ex. "att DN-kritikern Karl-Erik Lagerlöf påpekade att: ”Eyvind Johnson är ju internationellt sett inte på något vis en nydanare.” " Hoppas nu att de lismande skallerormarna à la Lagercrantz och Lagerlöf (sic!) håller sig borta. Å andra sidan lär väl nutida svenska kritiker knappast kunna åstadkomma någon skada - ingen lär väl ta dem på allvar. Jag kunde nämna namn men väntar tills debatten bryter ut.
"Begravningarna kommer tätare och tätare som vägskyltarna när man närmar sig en stad "
Så är det.
I väntan på grävskoporna

Vi har skrivit
ett par
gånger om skulpturen "Humor" som tvingades bort från
sin plats på Nybroplan efterom man behövde sätta ett
elskåp för nya spårvägen alldeles precis just där (trots
att det fanns gott om plats bredvid, bakom eller på
andra ställen.) Skulpturen föreställer Hasse Alfredson
som därmed tillsammans med sin kompis Gösta Ekman är en
av de få personer som hyllats med ett minnesmärke redan
under sin livstid.
Stockholms Stadsmuseum bad allmänheten om förslag till nya platser för skulpturen och till slut enade man sig om, som det hette, Södermalmstorg, "så snart tjälen gått ur jorden så att man kan gräva det två meter djupa hål som uppenbarligen krävs för placeringen." På Flarnfri förvånade vi oss över denna utsaga på grund av vår ingående kännedom om platsens topografi - vi trodde inte att det fanns tjäle på Södermalmstorg eller att man kunde gräva ett två meter djupt hål där. För en kort tid sedan upptäckte vi att skulpturen nu placerats på Ryssgården, just där Peter Myndes Backe börjar. Där kan man gräva. T.o.m. nätverket YIMBY som spelat en så ovärdig roll i diskussionen om Slussen kan inte skilja mellan dessa två platser.
Länge lär Hasse inte få stå kvar där. (1) I stadsbyggnadsnämnden klubbades häromdagen det hårt kritiserade och av medborgarna i allmänhet avskydda "missFosterförslaget" för Slussens ombyggnad igenom. Socialdemokrater och (v )röstade emot och till slut även mp, de senare dock med helt barnsliga och orealistiska motiveringar. Nu blir det hus på Slussen som tar bort utsikterna, motorväg från Hornsgatan till Gamla Stan, blockering av vyerna från Fjällgatan, Bastugatan och många andra platser. Båtlivet vid Stadsgården och på Skeppsbron är hotat. Kommersialismen blir ledstjärna, framtida lösningar för kollektivtrafiken förhindras, tillgängligheten för mindre snabba och agila personer kraftigt försämrad. ("Dom kan åka hiss" säger stadsbyggnadskontoret.) Finansieringen har knappast ens diskuterats: enligt vad man hör kommer hela kostnaden för detta hundraårsprojekt att få bäras av dagens skattebetalare i den mån man inte kan sälja "ytor" till kommersiella intressen och få de bidrag från SL och Mälarkommunerna man fantiserar om. (De senare tros vara villiga att ge bidrag för att slippa översvämmas i framtiden vilket tydligen skulle bli fallet om inte det nuvarande förslaget genomförs. Denna idé är egentligen det enda komiska inslaget i hela debatten.)
Teoretiskt sett är slaget ännu inte förlorat: beslutet måste klubbas i stadsfullmäktige och kan sedan överklagas. Men luften verkar ha gått ur oppositionen: praktiskt taget varje institution som företräder estetiska eller historiska eller jämställdhetsintressen har redan körts över, först av stadshusets tjänstemän sedan av politikerna. Det utbredda motståndet i folkopinionen kan man sidsteppa med hjälp av finurligt utformade opinionsundersökningar. ("Vill du att Slussen skall renoveras eller vill du att folk skall få armeringsjärn i skallen?") Enligt YIMBY, som spelat en framträdande roll i debatten, bör personer som representerar estetiska, kulturella eller historiska intressen eller är till åren komna överhuvudtaget inte få höras i debatten eftersom de inte är "målgrupper" för ombyggnaden.
När socialdemokraterna styrde Stockholm dikterade det mutmisstänkta företaget Carl Bro praktiskt taget stadsbyggnadsfrågorna. Med nuvarande styre är det Berg Arkitektkontor och Londonbaserade Foster and Partners. Aktörerna byts ut men målsättningen densamma: enorma profiter på ett gigantiskt byggnadsverk.
Så Hasse lär inte få stå kvar länge på sin nya plats. Kanske kan man hitta ett hörn åt honom där han kan filosofera i lugn och ro, ungefär som denna sin kollega från Bratislava.
Stockholms Stadsmuseum bad allmänheten om förslag till nya platser för skulpturen och till slut enade man sig om, som det hette, Södermalmstorg, "så snart tjälen gått ur jorden så att man kan gräva det två meter djupa hål som uppenbarligen krävs för placeringen." På Flarnfri förvånade vi oss över denna utsaga på grund av vår ingående kännedom om platsens topografi - vi trodde inte att det fanns tjäle på Södermalmstorg eller att man kunde gräva ett två meter djupt hål där. För en kort tid sedan upptäckte vi att skulpturen nu placerats på Ryssgården, just där Peter Myndes Backe börjar. Där kan man gräva. T.o.m. nätverket YIMBY som spelat en så ovärdig roll i diskussionen om Slussen kan inte skilja mellan dessa två platser.
Länge lär Hasse inte få stå kvar där. (1) I stadsbyggnadsnämnden klubbades häromdagen det hårt kritiserade och av medborgarna i allmänhet avskydda "missFosterförslaget" för Slussens ombyggnad igenom. Socialdemokrater och (v )röstade emot och till slut även mp, de senare dock med helt barnsliga och orealistiska motiveringar. Nu blir det hus på Slussen som tar bort utsikterna, motorväg från Hornsgatan till Gamla Stan, blockering av vyerna från Fjällgatan, Bastugatan och många andra platser. Båtlivet vid Stadsgården och på Skeppsbron är hotat. Kommersialismen blir ledstjärna, framtida lösningar för kollektivtrafiken förhindras, tillgängligheten för mindre snabba och agila personer kraftigt försämrad. ("Dom kan åka hiss" säger stadsbyggnadskontoret.) Finansieringen har knappast ens diskuterats: enligt vad man hör kommer hela kostnaden för detta hundraårsprojekt att få bäras av dagens skattebetalare i den mån man inte kan sälja "ytor" till kommersiella intressen och få de bidrag från SL och Mälarkommunerna man fantiserar om. (De senare tros vara villiga att ge bidrag för att slippa översvämmas i framtiden vilket tydligen skulle bli fallet om inte det nuvarande förslaget genomförs. Denna idé är egentligen det enda komiska inslaget i hela debatten.)
Teoretiskt sett är slaget ännu inte förlorat: beslutet måste klubbas i stadsfullmäktige och kan sedan överklagas. Men luften verkar ha gått ur oppositionen: praktiskt taget varje institution som företräder estetiska eller historiska eller jämställdhetsintressen har redan körts över, först av stadshusets tjänstemän sedan av politikerna. Det utbredda motståndet i folkopinionen kan man sidsteppa med hjälp av finurligt utformade opinionsundersökningar. ("Vill du att Slussen skall renoveras eller vill du att folk skall få armeringsjärn i skallen?") Enligt YIMBY, som spelat en framträdande roll i debatten, bör personer som representerar estetiska, kulturella eller historiska intressen eller är till åren komna överhuvudtaget inte få höras i debatten eftersom de inte är "målgrupper" för ombyggnaden.
När socialdemokraterna styrde Stockholm dikterade det mutmisstänkta företaget Carl Bro praktiskt taget stadsbyggnadsfrågorna. Med nuvarande styre är det Berg Arkitektkontor och Londonbaserade Foster and Partners. Aktörerna byts ut men målsättningen densamma: enorma profiter på ett gigantiskt byggnadsverk.
Så Hasse lär inte få stå kvar länge på sin nya plats. Kanske kan man hitta ett hörn åt honom där han kan filosofera i lugn och ro, ungefär som denna sin kollega från Bratislava.

arkivlänk
Not:
Det slår oss plötsligt att kanske har skulpturen placerats på Slussen i
trygg förvissning om att en eventuell rivning kommer att dröja mycket mycket
länge. Men, nej. en alltför from förhoppning, det är nog bara den vanliga
bristande samordningen.
Den verklige Gordon Gecko
En text om
revisionsbolagens girighet och skatteförmåner, Beatrice Asks
naivitet (eller någonting annat?), inklusive ett fantastiskt
videoclip från BBC. Dessutom observationer från ett kaffebord på
Regeringsgatan.
Läs alltså: Den verklige Gordon Gecko.
Uppdatering 28/9: Möjligtvis har BBC råkat ut för en hoax. Se artikel i The Telegraph. Spelar egentligen ingen roll eftersom Mr. Rastani faktiskt berättar sanningen. (Jmf klassiska Bird and Fortunesketchen om "Subprime Crisis" som gick runt Internet 2008 där två humorister analyserade situationen mycket bättre än ekonomer och finansexperter.)
Att "Goldman Sachs rules the World" får vi ju dessutom höra varje dag från de ledande politikerna.
Läs alltså: Den verklige Gordon Gecko.
Uppdatering 28/9: Möjligtvis har BBC råkat ut för en hoax. Se artikel i The Telegraph. Spelar egentligen ingen roll eftersom Mr. Rastani faktiskt berättar sanningen. (Jmf klassiska Bird and Fortunesketchen om "Subprime Crisis" som gick runt Internet 2008 där två humorister analyserade situationen mycket bättre än ekonomer och finansexperter.)
Att "Goldman Sachs rules the World" får vi ju dessutom höra varje dag från de ledande politikerna.
Ett pepåkande
Ingrid Wennerlunds
kommentar gäller alltså ett inlägg från 2005 (!) där jag
under rubriken Två okända
poeter som alla känner till uppenbarligen skrev om
hennes farfars farbror. Otroligt roligt att något som
skrevs för 6 år sedan fortfarande har lästs. Om ni inte har
något annat för er kan ni ju också läsa om misantropen,
barnboksförfattaren och översättaren (bra) Hugo Gyllander.
Gyllanders översättning av Kiplings "Tomlinson" är ett av de sällsynta fall där översättningen är bättre än originalet. Men hur många Tomlinsons möter man inte dagligdags särskilt i den politiska och ekonomiska debatten som domineras av tvärsäkra teoretiker utan närmare kunskap om den nog så knepiga verkligheten.
Gyllanders översättning av Kiplings "Tomlinson" är ett av de sällsynta fall där översättningen är bättre än originalet. Men hur många Tomlinsons möter man inte dagligdags särskilt i den politiska och ekonomiska debatten som domineras av tvärsäkra teoretiker utan närmare kunskap om den nog så knepiga verkligheten.
"Ni har läst, ni har hört, ni har tänkt",
han sad', "det är allt vad jag ännu sport.
Men säg, vid den kropp som ni en gång haft, och svara: vad har ni gjort?"
Men säg, vid den kropp som ni en gång haft, och svara: vad har ni gjort?"
Min bokmässa
Eftersom jag inte heller i år blev inbjuden till
bokmässan i Göteborg får jag hålla min egen mässa, från
Kyrie till Agnus Dei. Läs alltså:
Min bokmässa.
