Pekoral skrivs sällan eller aldrig nu för tiden. Pekoral uppstår när mindre poeter fyllda av entusiasm försöker efterlikna stora förebilder eller med hjärtat fullt av kärlek söker ge uttryck för nobla känslor som fosterlandskärlek, naturens skönhet , moderskap osv. Viljan finns men förmågan räcker inte till. Nu för tiden finns dock inga förebilder att se upp till eller efterhärma och har man några ädla känslor är det bäst att inte låtsas om det.

Eller kanske man kan vända på det inledande påståendet. Det mesta som numera skrivs inom poesibranschen kanske kan beskrivas som pekoral men det förlorar sin verkan i och med att vi inte har några referenspunkter. Huvudsakligen verkar modern poesi bestå i ett intensivt rotande i författarens inre vilket sedan ger upphov till obegripliga obegripligheter. (Det finns begripliga obegripligheter exempelvis hos Ekelöf, Martinson eller Lindegren men det är en annan sak.)

A:lfr-d skrev de bästa pekoralen men sedda som Nils Hasselskogs verk blir det möjligen satir eller ofta äkta poesi jämförbar med exempelvis Birger Sjöberg eller Bo Setterlind.  Ädelpekoral är för finsmakare. Deras entusiasm får absolut inte förväxlas med hån eller skadeglädje eller förakt för mindre begåvade skalder. Tvärtom, att träffa på och läsa ett högklassigt pekoral  kan vara en sofistikerad njutning, väl i klass med den som bereds av ädlare litteratur.

Eftersom pekoral inte längre finns, skrivs eller märks blir glädjen desto större när man trots allt träffar på något. Därför är det oss ett stort nöje att här in extenso återge "Kristinehamns egen millenniedikt", prydligt  förevigad på en tyvärr med  tiden något grönärgad metallplatta bland de de lummiga träden längs Varnans strand:

Fjärran från all referenslitteratur kan vi inte som jämförelse erbjuda er någon av A:lfr-ds hyllningar till sin hemstad och dess historia eller hans tankar i någon "blått kontemplativ" nyårsnatt. Bästa jämförelsen vore dock Tyra Normans ode till Lidköping inklusive de faror som lurar på seglaren i Vänerns lömska skärgård. Kanske återkommer vi till detta något senare.

Hoppas ni förstår att avsikten inte är att göra narr av Kristinehamnsskalden utan enbart att visa ett fynd för eventuella konnässörer samt att placera dikten i dess, ja, litteraturhistoriska sammanhang.

arkivlänk   

---