Centerpartiet är ett lustigt litet
parti. Man härstammar från det urgamla Bondeförbundet med män som
Andersson i Rasjön, Bramstorp, Gunnar Hedlund, Fälldin och t.o.m
Olof Johansson som i vredesmod lämnade partiet när man ville bygga en
bro över till Danmark. Det var visst nåt med fiskarna som skulle må
illa.
Bondeförbundet hade starka bruna inslag som åtminstone delvis smetat av
sig på efterföljarna. Läs t.ex. Ola Larsmos "
Det
bruna arvet" och framför allt Bosse Schöns "
Maud
lovade att tvätta nazibyken". Riksdagsmännen Rolf Clarkson från
Högern och P.O.
Sundman (den berömde författaren), (c), var fullfjädrade nazister
som hälsade varandra med Hitlerhälsning på herrtoiletten i det
provisoriska riksdagshuset på Segels Torg. Och Maud Olofsson själv
hade inget annat att säga om Hitler än att han "gjorde tokiga saker."
Nåja. Bortsett från jordbruksminister Erlandsson som åtminstone ser ut
som en riktig bondeförbundare har (c) bytt ansikte. I motsats till (v) har
man helt bytt politisk linje och uppträder nu som ett hyperliberalt
parti, långt till höger om halvsossarna Reinfeldt och Borg. Det är svårt
att tänka sig Fredrik Federley sida vid sida med Fälldin. I någon
av sina
personae.
Ett extremt exempel är naturligtvis miljöborgarrådet Ankersjö i
Stockholm som på sin agenda har betonglådor på Slussen, badring i
Riddarfjärden, sandstrand och nattklubb på Årsta holmar, bort med
friidrotten från Stockholms Stadion, tillstånd att sms:a medan man kör
bil (förbjudet i de flesta europeiska länder) , "gårdsförsäljning" av
sprit ända ner på Stureplan, fritt öppethållande av krogar utan tvång
att servera mat osv. Däremot bör staden, enligt Ankersjö, inte
tilhandahålla dricksvatten i offentliga fontäner eftersom det inte
kan
"ingå i Stockholms stads kärnverksamhet att tillhandahålla detta
dricksvatten genom dricksvattenfontäner."
Ankersjö får man väl ta för sitt underhållningsvärde - knappast troligt
att han får något reellt inflytande. Då är det en annan sak med
huvudfavoriten till partiledarskapet, Annie Lööf. Annie har
deklarerat sin beundran för författaren och "filosofen" Ayn Rand och
förklarat henne som "
en av 1900-talets största tänkare."
Rand stod för en extremliberal ideologi som i sin övermännisko- och ledardyrkan väl får anses ha glidit över i fascism. Men eftersom
hennes "hjältar" är kapitalister och företagare har de med lätthet
kommit att accepteras som förebilder av libertarianer och nyliberaler
som inte tänkt efter.
(Läs gärna
Johan Norbergs beundrande understreckare från 2001.)
Ett par av huvudhjältarna i Rands böcker är
direkt modellerade på en
bestialisk amerikansk styckmördare, William Edward Hickman. Han hade
alla de
egenskaper som Rand beundrade. Hon skrev: "
Other people do
not exist for him, and he does not see why they should,” liksom “
no
regard whatsoever for all that society holds sacred, and with a
consciousness all his own. He has the true, innate psychology of a
Superman. He can never realize and feel ‘other people.’” Det
är alltså den sortens tänkande som lurar någonstans långt bak i den
politiska rörelse som fick sitt genomslag genom Reagan och Thatcher. Ja,
Reagan visste väl inte vad han höll på med men han hade inflytelserika
adepter, främst den berömde Fedchefen Alan Greenspan. Thatcher däremot
kunde läsa och hon nämns av Lööf som en annan förebild.
Urvattande versioner av nyliberalismen har ju blivit
main stream
och omfattas numer av de flesta politiska partier. I Sverige har den
Randska filosofin sitt centrum i tankesmedjan Timbro som f.ö. för ett
antal år sedan skickade ut gåvoexemplar av
"Och världen
skälvde" (Atlas Shrugged ) till dem
man ansåg vara Sveriges viktigaste beslutsfattare och opinionsbildare,
bl.a. Zlatan Ibrahimovic.
Egentligen går det en rak linje mellan Sundmans Ingenjör Andrée och
Ayn Rands John Galt. Samma sorts hjälte, samme
superman. Men
de flesta av oss som beundrade Sundmans bok kände då inte till hans
bakgrund. Nu framstår skildringen som klarare. Och likheterna med
Rand tydligare.
Varför just centerpartiet nu hoppat på en mera radikal version av
nyliberalismen är
svårt att förstå men någonting skall man väl göra när jordbruk,
kärnkraft, Öresundsbron och mjölkpriser inte blivit så attraktivt
längre. Särskilt inte i trakterna kring Stureplan. Och miljöfrågorna är
ju sedan länge kidnappade av ett annat parti.
Annie Lööf föreslår nu att 50 % av vården i Sverige skall
privatiseras. Detta just när privatiseringens baksidor inom
kommunikation, skola, åldringsvård, apotek m.m. framstår som
allt klarare och media praktiskt taget varje dag rapporterar om
brister och skandaler.
Just idag kommer en opinionsundersökning som visar att centern ligger
långt under fyraprocentgränsen. Nu kan man inte fästa alltför stor
vikt vid en enda sådan undersökning och centern lär väl kunna räkna med
en "Annieeffekt" precis som den på sin tid så berömda "Maudeffekten."
Så kanske skulle centerns politiska rivaler till höger och vänster ta
sig en ordentlig titt på Annie och hennes förebilder.
Vad säger jag? "Till höger", där finns ju inga.
Versen högst upp satte jag dit därför att det var den enda dikt om
Stureplan som jag känner till.
