Flarnfri schalottenlök

Första sidan
Bengt O.
Essäer
Andra längre texter
Observationer i förbifarten
Skivor ur verklighetens limpa
Erwin Klipspringer kommer tillbaka
Trivia
Bloggade böcker på Flarnfri
Arkiv
Den politiske kannstöparen
Om krönikören, cookies, friskrivning m.m.

Prenumerera:
Add to Google

Annan rss-läsare:

Senaste kommentarer:
2012 04 29
Sex at the Opera

Wagner satt i köket på en trasig pall
skrev en liten trall
Parsifal

Povel R i "Håll musiken i gång"
Ja rubriken satte vi dit bara för att locka till oss intet ont anande läsare via Google och liknande. Det är nämligen svårt att skriva något seriöst just nu när sommaren äntligen kommit med överväldigande lummig och fräsch grönska, våldsamt blommande fruktträd, doften av syrensnår och enorma tulpanplanteringar i stadens parker. Men temperaturen närmar sig de 30° så snart är den mesta prakten uttorkad.

Nu finns det en allvarlig bakgrund också. Förmodligen är problematiken välkänd vid det här laget och vi har ingenting att tillägga till de kritiska rösterna. Nu utlöstes den aktuella diskussionen av en uppsättning på Göteborgsoperan. Vi har bara sett en del klipp på Teve men den meningslösa  - och fula -  halvpornografi som regissören tydligen gottat sig i lockar inte till närmare bekantskap. I stället för att kicka regissören (han är rysligt berömd) har man i stället av någon anledning gett sig på dirigenten.  Vi fäster oss vid huvudskyddsombudets (!) motivering: "Ledningen gav dirigenten ett erbjudande han inte kunde säga nej till. --- Han måste sjukskriva sig eller han måste sluta på annat sätt, det vill säga få sparken."  Så det är bara att "sjukskriva" sig för att slippa få sparken - kostnaderna bärs alltså av socialförsäkringssysemet och inte av arbetsgivaren eller den försumlige. Cool.

En trevligare nyhet från operavärlden är väl annars den mammutföreställning av "Parsifal"  som haft premiär i Malmö. Vi nämner detta trots vår Wagnerfobi eftersom regissören var Stefan Johansson, en av våra favoritbloggare. Stefan står för en annan märklig prestation. Sedan oktober 2011 har han praktiskt taget varje dag bloggat om Parsifal. Endast på slutet kom han in på den aktuella föreställningen medan de tidigare inläggen beskrivit operans historia alltifrån monopolet i Bayreuth till de allra modernas uppsättningarna. Inläggen har illustrerats med historiska klipp och ledsagats av Stefans ingående kunskaper.  Oerhört intressant läsning dag för dag.

Av recensionerna att döma försökte Stefan Johansson att lösa problemet med att spela detta uråldriga och i dagens läge parodiliknande verk genom att föra in en ramhandling, dvs. samma trick som användes i Ingmar Bergmans "Trollflöjten" (musik W.A. Mozart). Kritiken var, så vitt vi förstår, vänligt positiv men ganska ljum. Oroande är att Stefan Johansson inte bloggat sedan just efter premiären. Kanske är han helt utmattad.

Den uppmärksamma läsaren har naturligtvis noterat att vår favoritdiva, Bianca Castafiore, på bilden ovan ingalunda sjunger Wagner utan den berämda Juvelarian ur Gounods "Faust." Gillar ni inte Bianca kan ni lyssna på hennes stora förebild här.

Eftersom vi lockat med sex i rubriken avslutar vi med en bild av ung, passionerad erotik från en föreställning av "Lundgren" (eller 'Lohengrin' som en del envisas med att kalla den) från Wiener Staatsoper 2005:



Andra opera/operetttexter på Flarnfri:
Min karriär som operasångare
Don't ask, don't tell
Lundgren
"Je dis que rien ne m'épouvante" (SW)
Off with her head!
Tjugotusen skära svin

2012 04 06
Se rågarna, se blommorna! Där har min vagga stått.
Tänkte i ett oförsiktigt ögonblick skriva ett allvarligt menat inlägg om "svenskhet" som ett bidrag till den intressanta diskussion som förs hos Karin S.  , möjligen inspirerat av ett inlägg hos Charlie Truck ("hon är OK"), i sin tur föranlett av en artikelserie i Sv.D.  Medan Sv.D.-s artiklar huvudsakligen verkar behandla de förutsebara och genomtjatade frågorna om integrering och assimilation av invandrare i Sverige skriver Karin och hennes kommentatorer mera om exilsvenskens förhållande till Sverige och det svenska. Men eftersom jag ofta skrivit om just detta tyckte jag inte att jag hade något nytt att komma med.

Så började jag fundera över begreppt "svenskhet" och kände mig allt mera förbryllad. Finns t.ex. "österrikiskhet"? Jacques Brel sjunger visserligen om sin "Belgitude" men finns "belgiskhet"? "Tyskhet" finns väl och "franskheten" har man ju nyligen försökt ta upp på den politiska agendan. Någon "engelskhet" finns ju inte utan definieras genom att allting  annat bara  är "utländskhet" och ingenting att bry sig om. "Norskhet"? Eller för den delen "ugandiskhet", "columbianskhet" eller - aktuellt - "azerbedjanskhet" ?

"Svenskheten" är väl liksom allt annat ett hopplock av faktiska företeelser (naturen, speciella  maträtter), folklore, gamla fördomar (självmordsfrekvens, fungerande välfärdssystem), klimat, geografiskt läge osv. Måste man förhålla sig till allt detta?

(En som utan att tveka vet hur man skall förhålla sig är  litteraturkritikern Olle Lundqvist -varför denna tillgjorda stavning?-  någonstans upp i norr som underkänner den franske författaren Michel Houellebecq p.g.a. att han har ett så konstigt namn och fransk kultur överhuvudtaget därför att den är "osvensk." (Via Therese E.) )

I det tyskspråkiga rummet - här tror jag att jag vågar generalisera-  möter man ofta en helt idealiserad bild av det svenska, en blandning av Sverige som det en gång var och som man önskar att de egna samhällena skulle vara.  När man försöker att nyansera beskrivningarna känner man sig som Nestbeschmutzer. Inte alla kan göra det med kraften och ursinnet hos en Jelinek eller Bernhard.

Läs gärna Karins blogpost och de högklassiga kommentarerna. Hoppas ingen tar ill upp om jag en smula lättsinnigare än en gång citerar Caj LUndgren (signaturen "Kajenn" i Svd.) som jag tycker ganska bra sammanfattar nödvändigheten av att  försöka definiera "svenskheten". Det gäller "den blågula fosterländskhetens frimodiga försvarande:"

mot italienskhet och rumänskhet,
nederländskhet och slovenskhet,
franskhet, spanskhet, danskhet samt all sådan
främmanländskhet
en en tapper motståndskamp för att slå vakt om rötterna
i hemlandet
där arsenalen utgjordes av sup- och sillandet
och semlandet

Till slut, om ni ursäktar, en anmärkning ur vardagslivet i Wien. Vid påskhandlandet möttes vi av två stora reklamskyltar. På den ena stod det "Genus von früh bis spät".  Lätt chockade ("nej, nej inte här också") upptäckte vi dock att det naturligtvis stod "Genuss"  - något helt annat. Den andra skylten var den här:


Knappast tänkbart i Sverige. Och lika bra det - man kan inte handskas med alkohol i Sverige.

Not: Rubriken är tagen från sången  "Jag är så glad att jag är svensk", musik Alice Tegnér, text Paul Nilsson (präst i Västergötland). Så här går en av verserna:

Jag är så glad, att jag är svensk. 
O, säg var finns ett land så stjärneklart, så sommarljust som Sveriges vida strand?
Se åkrarna, se ängarna, där far och farfar gått!
Se rågarna, se blommorna! Där har min vagga stått.

Googlar man på titeln får man enbart fram hänvisningar till Birgitta Andersson och Adventskalendern. Det framgår också tydligt att alla som använt citatet tror att det härstammar från Adventskalendern.

Med vanliga sökningar hittar man inte texten till denna sång som ändå ingår i "Nu skall vi sjunga."  Mitt citat kommmer från en ytterst skum och brun site som också bl.a. ger texten till  "Die Fahne hoch..."

Nu var visserligen Wikipedia (ännu) inte inblandat i detta men det är också ett exempel på nätets förbannelse. Vet man inte innan man börjar söka att Alice Tegner var inblandad tror man att Birigitta Andersson har hittat på sången i parodiskt syfte.


2012 03 27
Språkpolis, språkpolis, spåkpotatisgris
Jag ser att DN börjat med en särskild språkspalt igen eller åtminstone en "frågelåda." Deras akademiskt meriterade språkexpert Catharina Grünbaum fick ju sparken för några år sedan i någon sorts redaktionell omorganisation.

Vilka meriter de personer som nu skriver svaren har vet jag inte. Men man kan ju undra. Exempel ur dagens tidning:



(Jag läser igenom hela svaret på en fråga om skillnaden mellan preterium och imperfekt  och förfäras  över den slappa och ologiska framställningen. En elak läsning skulle kunna tolka mycket som rena felaktigheter. Dock vill jag inte hänge mig åt samma petimäteri som jag brukar beskylla våra språkpoliser för.  Men på den som utger sig för att vara officiell expert kunde man väl ställa vissa krav?)

2012 03 24
Minne från Wien


Frida Kahlo som kylskåpsmagnet och fingerdocka.

Från den stora Magritteutställningen på konstmuséet Albertina.

 











Kejsarinnan Elisabeth som spratteldocka.

Från Schloss Schönbrunn





Uppdatering 27/3/2012:  Det är Klimtår i år och när jag läser en alldeles utmärkt (!) artikel i DN Kultur om Klimt och Adele Bloch Bauer  ("Die goldene Adele") hittar jag också en notis om att ett företag i USA släppt ut en Barbiedocka modellerad på Adele "med en klänning i egyptisk stil". Priset blir ca 200 kronor skriver DN.

Artikeln om Klimt kan jag med gott samvete rekommendera till läsning i motsats till det mesta som skrivs i svensk press om Österrike och österrikisk kultur.
arkivlänk   


<