Det blir svårt för vänstern att toppa det här. Det gäller ju att dra sig mot mitten så kanske kan man acceptera valspråket och specificera det hela lite grann. Man kan t.ex. lägga till "oavsett genus, sexuell och/eller religiös inriktning, hår- eller hudfärg, typ av efternamn" osv. men risken är då att man glömmer bort någon grupp som i så fall kommer att ta chansen att känna sig kränkt. Man kunde ju i stället lägga till "och djur" , frågan är då hur vegetarianer kommer att ställa sig eftersom det kan missuppfattas ("jag älskar en blodig biff"). Kanske borde man från vänsterhåll i stället attackera själva begreppet "älskar". Ovannämnde signaturen BS har ju redan upptäckt hur Moderaternas nya slogan kan vandaliseras. Är det så bra att älska egentligen? Ofta ställer det ju till en massa trassel.
arkivlänk
Not: Teckningen är Birger Lundquists illustration till Alfreds dikt i "Guldregn" från 1948. Copyrätten borde väl ha gått ut, annars åberopar jag religionsfriheten.
Uppdatering: Kärleken den är en konstifik manick
Alla kan ju inte älska alla här i världen,
bland andra har jag särskilt svårt att älska er
Ja, kärleken är märkelig och sällsynt, ja, det är den
och särskilt sällsynt bliver den när er man ser
2012 01 31
Valfrändskaper
Nej nej nej! Aldrig i livet! Inte jag!
Les extrêmes se touchent. Bröder i andanom.
Den nya stabilitetspakten och EU i allmänhet lockar fram märkliga fostbrödralag.
Den existentiella eller humanistiska
pessimismens förmåga att ge oss fördjupning och ökad insikt i vår
livs- och samhällssyn
Hej. Rubriken är ett citat från
en modern bok om pessimism (se även min kommentar under
inlägget) som dock enligt författaren själv lider av problemet
att "nedslag och resonemang i ämnet filosofisk och litterär
pessimism saknar vetenskaplig analytisk eller täckande ambition."
Boken behandlas i en mycket intressantare serie inlägg på
Den långsamma bloggen.
Jaha. Själv är jag bara pessimistisk för tillfället dock utan att åtnjuta någon fördjupad och ökad insikt i min livs- och samhällssyn. Jag blir bara sur och trött. Här hade jag tänkt glädja er med en samling länkar till vad som i Sverige idag räknas som kultur, EU:s och Frankrikes oansvariga utrikespolitik, Sveriges socialdemokraters accelererande irrelevans, "finanskrisen" - ginungagapet mellan verklighet och debatt, det reella hotet mot demokratin i länder som Ungern och Spanien, indignationen mot att UD ordnar företagsresor till det människorättsföraktande Azerbedjan medan det är helt OK och jättepop att hålla schlagerfestivalen där, etc m.m. Men då hade ni kanske också blivit ledsna.
Det kanske ni också blir om ni kan tyska och lyssnar på den här intervjun med Horace Engdahl under rubriken "Deutschland ist ein Schweden für Erwachsene" på en site som heter Radio Schweden. (So was gibt es also tatsächlich, wie lange noch?) Speciellt kul att Horace (vi är ju alla Horace med honom numera) tydligen också tittar på Inga Lindström, en favorit i dessa spalter. Som väntat bland kultureliten stämmer våra värderingar överens.
I Wien spelar man just nu Brecht/Weills "Aufstieg und Fall der Stadt Mahagonny."
En händelse som ser ut precis som en tanke. Kung Ubu vore också mycket aktuell och förhållandevis realistisk i dagens läge.
Gonatt.
Jaha. Själv är jag bara pessimistisk för tillfället dock utan att åtnjuta någon fördjupad och ökad insikt i min livs- och samhällssyn. Jag blir bara sur och trött. Här hade jag tänkt glädja er med en samling länkar till vad som i Sverige idag räknas som kultur, EU:s och Frankrikes oansvariga utrikespolitik, Sveriges socialdemokraters accelererande irrelevans, "finanskrisen" - ginungagapet mellan verklighet och debatt, det reella hotet mot demokratin i länder som Ungern och Spanien, indignationen mot att UD ordnar företagsresor till det människorättsföraktande Azerbedjan medan det är helt OK och jättepop att hålla schlagerfestivalen där, etc m.m. Men då hade ni kanske också blivit ledsna.
Det kanske ni också blir om ni kan tyska och lyssnar på den här intervjun med Horace Engdahl under rubriken "Deutschland ist ein Schweden für Erwachsene" på en site som heter Radio Schweden. (So was gibt es also tatsächlich, wie lange noch?) Speciellt kul att Horace (vi är ju alla Horace med honom numera) tydligen också tittar på Inga Lindström, en favorit i dessa spalter. Som väntat bland kultureliten stämmer våra värderingar överens.
I Wien spelar man just nu Brecht/Weills "Aufstieg und Fall der Stadt Mahagonny."
En händelse som ser ut precis som en tanke. Kung Ubu vore också mycket aktuell och förhållandevis realistisk i dagens läge.
Gonatt.