Så på frågan om det är för skalbaggarna eller för människan som vi vill bevara våra grönområden är svaret för mig och Centerpartiet enkelt, det är självklart för människans skull. Jag kan inte, likt vissa ekologister och miljöpartister, anse att skalbaggarnas rätt att husera ensamma i grönområdena trumfar människors möjligheter att få vistas ute i naturen. Vi i Centerpartiet vill ha en stad för människor att leva i helt enkelt.
"Miljöborgarrådets" och centerpartiets
synpunkter talar för sig själva och bör väl inte ägnas mer
uppmärksamhet. Det kan emellertid vara goda skäl att erinra sig
andra uppslag från Ankersjö:
- Han har förespråkat fler hus och tätare bebyggelse på nya Slussen än t.o.m. Yimby vågat göra.
- Han förespråkar byggandet av den gigantiska "badringen" på Riddarfjärden, mellan Stadshuset och Söder.
- Dessutom "en riktig city-beach med krog och nattklubb" på Årsta holmar.
- Han vill ha en konstgjord "surfbana" vid Stadsgården istf tilläggsplats för fartyg
- Han föreslog borttagande av löparbanor och all friidrottsutrustning från Stockholms olympiastadion, aktuellt i dagarna
- Han vänder sig mot förbud mot att sms:a när man kör bil (!)
- Han förespråkar obegränsat öppethållande på Stockholms krogar utan mattvång vid alkoholutskänkning. (1)
- Han vill ha utökad gårdsförsäljning av alkohol långt in i innerstaden (Stureplan?)
- Han har förespråkat fler hus och tätare bebyggelse på nya Slussen än t.o.m. Yimby vågat göra.
- Han förespråkar byggandet av den gigantiska "badringen" på Riddarfjärden, mellan Stadshuset och Söder.
- Dessutom "en riktig city-beach med krog och nattklubb" på Årsta holmar.
- Han vill ha en konstgjord "surfbana" vid Stadsgården istf tilläggsplats för fartyg
- Han föreslog borttagande av löparbanor och all friidrottsutrustning från Stockholms olympiastadion, aktuellt i dagarna
- Han vänder sig mot förbud mot att sms:a när man kör bil (!)
- Han förespråkar obegränsat öppethållande på Stockholms krogar utan mattvång vid alkoholutskänkning. (1)
- Han vill ha utökad gårdsförsäljning av alkohol långt in i innerstaden (Stureplan?)
Däremot bör staden, enligt Ankersjö, inte tillhandahålla dricksvatten i offentliga fontäner eftersom det inte kan "ingå i Stockholms stads kärnverksamhet att tillhandahålla detta dricksvatten genom dricksvattenfontäner."
Det finns säkert mycket mer som jag inte uppmärksammat.
Per Ankersjö, Per Ankersjö,
Ack, skona oss, jag beder!
Slå Stockholms ack så sköna stad
Ej i din grymhet neder!
Per Ankersjö, om bön har rum,
Hör denna suckan bara:
Det är ej nog att vara dum,
Man bör ock nådig vara.
Carl Gustaf af Leopold, något förbättrat av E.Klipspringer.
Länkar:
Ankersjös artiklar på Sv.D.:
Naturområden är till för människor
MP vill inskränka stockholmarnas frihet
Kyrkoordnarens blogginlägg:
Eskil Erlandsson och Stureplanscentern
Inlägg på Flarnfri schalottenlök där Ankersjö figurerar:
En centerextremist
Annie get your gun!
Radikalt förslag att minska krogvåldet
Flarnfri om Leopold, Thorild och Pehr Enebom:
Hängd och hövlig
Den här bilden ur Grönköpings Veckoblad föreställer varken konferensvärdinnan Agneta Palmodin (27) eller frkn talröret Ada A:son Susegård (mp) vilket bladet ibland vill få oss att tro. Vi publicerar den här som en uppdatering av vår långa text från 2010 om den märkliga och beundransvärda sångerskan, skådespelerskan, teaterdirektören och filmregissören Anna Hoffman - Uddgren (obs stavning). 1903 drev Anna ett nöjesetablisemang på Djurgården där bl.a. den världsberömda franska dansösen Cléo de Mérode (t.v.) gjorde ett gästuppträdande. Den som inte läst vår text om Anna uppmanas enträget att göra så: hon vore en värdig förebild för dagens gnällfior (1) som breder ut sig i spalter och böcker om hur hemskt dom har det. (2)
När jag googlar på Cléo ser jag till min förvåning att jag missat ett inlägg av Rävjägarn från början av året där han bl.a. återger en bild av den berömda danösen vid besök på Söndags-Nisses redaktion år 1903. (Det kan möjligen förklara att bilden mer än 100 år senare dyker upp i GV.)
Cléo var som Rävjägarn skriver "en tjusig dam" och omsurrades som sådan givetvis av av en mängd rykten. I en fransk beskrivning av en biografi heter det emellertid: "Cléo de Mérode fut surtout connue pour sa beauté. Une race, un charme, une élégance que même le suffrage public éleva au premier rang. Elle traînait les coeurs, mais sans jamais choir dans les moeurs faciles qu'on attribuait à toutes femmes qui sortaient des fonctions domestiques auxquelles elles étaient condamnées à l'époque, et aux mondanités, quand elles étaient bien nées. Cléo de Mérode s'imposa par son talent." I korthet: hon erövrade hjärtan men hon gjorde det genom sin talang och inte genom det lättsinne som man på den tiden alltid tillskrev kvinnor som lyckats frigöra sig från den traditionella kvinnorollen.
Vi säger att det var så. Här har ni en fantastisk site om denna tjusiga dam som ser så glad ut på bilden.
Ankersjös artiklar på Sv.D.:
Naturområden är till för människor
MP vill inskränka stockholmarnas frihet
Kyrkoordnarens blogginlägg:
Eskil Erlandsson och Stureplanscentern
Inlägg på Flarnfri schalottenlök där Ankersjö figurerar:
En centerextremist
Annie get your gun!
Radikalt förslag att minska krogvåldet
Flarnfri om Leopold, Thorild och Pehr Enebom:
Hängd och hövlig
(1) Rättighet för
människor,inklusive ungdomar, att få supa skallen av sig utan
restriktioner är ju ett gammalt liberalt krav. Ankersjös förslag kanske därför av några uppfattas som en frihetsreform. Man beaktar då inte externa effekter i form av ökat gatuvåld, nersmutsning och föroreningar eller skränigt oljud
natten igenom till förfång för grannar och närboende.
Cléo de Mérode och Fia Jansson
Den här bilden ur Grönköpings Veckoblad föreställer varken konferensvärdinnan Agneta Palmodin (27) eller frkn talröret Ada A:son Susegård (mp) vilket bladet ibland vill få oss att tro. Vi publicerar den här som en uppdatering av vår långa text från 2010 om den märkliga och beundransvärda sångerskan, skådespelerskan, teaterdirektören och filmregissören Anna Hoffman - Uddgren (obs stavning). 1903 drev Anna ett nöjesetablisemang på Djurgården där bl.a. den världsberömda franska dansösen Cléo de Mérode (t.v.) gjorde ett gästuppträdande. Den som inte läst vår text om Anna uppmanas enträget att göra så: hon vore en värdig förebild för dagens gnällfior (1) som breder ut sig i spalter och böcker om hur hemskt dom har det. (2)
När jag googlar på Cléo ser jag till min förvåning att jag missat ett inlägg av Rävjägarn från början av året där han bl.a. återger en bild av den berömda danösen vid besök på Söndags-Nisses redaktion år 1903. (Det kan möjligen förklara att bilden mer än 100 år senare dyker upp i GV.)
Cléo var som Rävjägarn skriver "en tjusig dam" och omsurrades som sådan givetvis av av en mängd rykten. I en fransk beskrivning av en biografi heter det emellertid: "Cléo de Mérode fut surtout connue pour sa beauté. Une race, un charme, une élégance que même le suffrage public éleva au premier rang. Elle traînait les coeurs, mais sans jamais choir dans les moeurs faciles qu'on attribuait à toutes femmes qui sortaient des fonctions domestiques auxquelles elles étaient condamnées à l'époque, et aux mondanités, quand elles étaient bien nées. Cléo de Mérode s'imposa par son talent." I korthet: hon erövrade hjärtan men hon gjorde det genom sin talang och inte genom det lättsinne som man på den tiden alltid tillskrev kvinnor som lyckats frigöra sig från den traditionella kvinnorollen.
Vi säger att det var så. Här har ni en fantastisk site om denna tjusiga dam som ser så glad ut på bilden.
(1) Vi
syftar naturligtvis på Maria Sveland och kompani. När jag tidigare
använde detta epitet påpekade en väl uppdaterad kommentatris att det
nu för tiden fanns andra och mera uttrycksfulla ord för den typen av damer.
Av hänsyn till det decorum som alltid präglar denna krönika
avstår vi dock från den moderna terminologin.
(2) Länken till Ricardo Mutis framförande av Cachucha-Galopp, opus 97 av Johan Strauß
d.ä. ('Känner du Fia Jansson som bor uppå Söder?' ) har tyvärr ruttnat men ni kan lyssna till en version med Franz Welser-Möst här.
(2) Länken till Ricardo Mutis framförande av Cachucha-Galopp, opus 97 av Johan Strauß
d.ä. ('Känner du Fia Jansson som bor uppå Söder?' ) har tyvärr ruttnat men ni kan lyssna till en version med Franz Welser-Möst här.
Tre gubbar, tre gubbar...
Får vi presentera högerflygeln i EU:s B-lag? När
de verkliga besluten tas på EU:s toppmöten skickas de hem där
särskilt Cameron och Borg då uttalar sig om hur fel allting är
och hur det borde vara (dvs som i England resp. Sverige). Någon
opposition på hemmaplan behöver i vart fall Borg inte bekymra
sig om: enigheten är total från Sjöstedt till Åkesson.
Tråkigt nog springer verkligheten ifrån herrarna. I ett längre inlägg på Den politiske kannstöparen berättar vi om detta och tar också upp nya tankar från Habermas, Krugman och Jean Quatremer. Åtminstone länkarna till dessa är väl värda att läsas.
Men till vår död i ovisst kval
bland tidens mastodonter
och till vår död på våldets fält
vid pansarsprängda fronter
skall het vår sista längtan gå
till dessa timmar glada
då vi förminskade och små
lekt fjäril och cikada.
Tråkigt nog springer verkligheten ifrån herrarna. I ett längre inlägg på Den politiske kannstöparen berättar vi om detta och tar också upp nya tankar från Habermas, Krugman och Jean Quatremer. Åtminstone länkarna till dessa är väl värda att läsas.
Cikada
Men till vår död i ovisst kval
bland tidens mastodonter
och till vår död på våldets fält
vid pansarsprängda fronter
skall het vår sista längtan gå
till dessa timmar glada
då vi förminskade och små
lekt fjäril och cikada.
Cikadan är ett märkligt djur. Så fort larven
kläckts faller den till marken och börjar omedelbart gräva ner
sig i ett hål som kan bli över två meter djupt beroende på
vinterförhållandena. Sen går den stackars larven igenom olika
utvecklingsstadier tills den efter fem till sjutton (!) år
kravlar sig upp. Efter en vecka börjar hannarna locka till sig
honor och parar sig varefter det hela börjar om på nytt. En
cikada lever endast ett par veckor i det fria. Det gäller alltså
att ha tur med vädret som någon sade.
I Sverige finns endast arten Bergscikada (Cicadetta montana), starkt hotad och bara på ett fåtal platser i landet. En av dessa "lokaler" ligger emellertid nära Stockholm, vid sjön Orlången i Huddinge där de tas om hand om och bevakas av Naturskyddsföreningen. Vid sommarens sista cikadasafari i föreningens regi var dock förhållandena ogunstiga: vi fick varken se eller höra några cikador. Vi fick dock en mängd information bl.a. sammanställd av Riksmuséet.
Höra kunde vi kanske inte ha gjort i alla fall eftersom ljudet är av en så hög frekvens att det kan uppfattas bara av personer under 40 år. Vid visningarna används därför en ultraljudsdetektor som som transponerar sången in i det även för åldringar hörbara området. (Det påminner om det teen deterrent system som jag tidigare berättat om och som används i England och Österrike.)
Harry Martinsons diktsamling från 1954 innehåller bl.a. den kända strofen "Juni natt blir aldrig av" som citerats flitigt av bloggare och andra kring midsommar. Men det intressantaste är att den sista tredjedelen av boken innehåller innehåller de 29 första sångerna i vad som senare skulle bli Aniara. Rubriken är "Sången om Doris och Mima." Den tjugonionde sången handlar om hur Miman tröttnat på alla de fasor och grymheter hon tvingats bevittna . "Förmörkad i sitt cellverk av den hårdhet/ som människan visar i sin ondskas tid" begår den allseende Miman ett slags självmord och spränger sig i luften.
Har ni märkt en sak? Den ståtliga insekt som pryder diktsamlingens pärm är naturligtvis ingen cikada utan en högst prosaisk vårtbitare som lever ett betydligt lugnare och möjligen också längre liv än cikadan. Här har illustratören och förlaget slumrat till.
Även syrsornas sång lär vara svår att uppfatta med stigande ålder. Som en avslutning på denna random walk kan ni lyssna på detta. Man kan tycka om det eller också inte:
I Sverige finns endast arten Bergscikada (Cicadetta montana), starkt hotad och bara på ett fåtal platser i landet. En av dessa "lokaler" ligger emellertid nära Stockholm, vid sjön Orlången i Huddinge där de tas om hand om och bevakas av Naturskyddsföreningen. Vid sommarens sista cikadasafari i föreningens regi var dock förhållandena ogunstiga: vi fick varken se eller höra några cikador. Vi fick dock en mängd information bl.a. sammanställd av Riksmuséet.
Höra kunde vi kanske inte ha gjort i alla fall eftersom ljudet är av en så hög frekvens att det kan uppfattas bara av personer under 40 år. Vid visningarna används därför en ultraljudsdetektor som som transponerar sången in i det även för åldringar hörbara området. (Det påminner om det teen deterrent system som jag tidigare berättat om och som används i England och Österrike.)
Harry Martinsons diktsamling från 1954 innehåller bl.a. den kända strofen "Juni natt blir aldrig av" som citerats flitigt av bloggare och andra kring midsommar. Men det intressantaste är att den sista tredjedelen av boken innehåller innehåller de 29 första sångerna i vad som senare skulle bli Aniara. Rubriken är "Sången om Doris och Mima." Den tjugonionde sången handlar om hur Miman tröttnat på alla de fasor och grymheter hon tvingats bevittna . "Förmörkad i sitt cellverk av den hårdhet/ som människan visar i sin ondskas tid" begår den allseende Miman ett slags självmord och spränger sig i luften.
De
sista ord hon sände var en hälsning
från en som nämnde sig Den söndersprängde.
Hon lät den söndersprängde själv få vittna
och stammande och söndersprängt berätta
hur svårt det alltid är att söndersprängas
Jag vet inte
om Martinson redan då hade planen för det kompletta diktverket klar
för sig. Sången kunde logiskt sett ha slutat där. Men
fortsättningen bygger ut den till det litterära mästerverket.
(Se också min text
Vår
tids stjärnsång.) I de påföljande sångerna skildras förföljelser och
kaos samt den pågående nedbrytningsprocessen hos besättning och
passagerare. Mäniskans hårdhet och oförklarliga grymhet är det
genomgående temat. I slutet av diktcykeln talar Martinson själv
"med sändebudets rätt":från en som nämnde sig Den söndersprängde.
Hon lät den söndersprängde själv få vittna
och stammande och söndersprängt berätta
hur svårt det alltid är att söndersprängas
Jag hade tänkt ett paradis för dem
men sen vi lämnat ett som vi förstörde
blev tomma rymdens natt vårt enda hem
ett ändlöst svalg där ingen gud oss hörde.
...
Den gud vi alla hoppats på till slut satt kränkt och sårad kvar i Doris dalar.
Har vi hunnit dit nu? men sen vi lämnat ett som vi förstörde
blev tomma rymdens natt vårt enda hem
ett ändlöst svalg där ingen gud oss hörde.
...
Den gud vi alla hoppats på till slut satt kränkt och sårad kvar i Doris dalar.
Har ni märkt en sak? Den ståtliga insekt som pryder diktsamlingens pärm är naturligtvis ingen cikada utan en högst prosaisk vårtbitare som lever ett betydligt lugnare och möjligen också längre liv än cikadan. Här har illustratören och förlaget slumrat till.
Även syrsornas sång lär vara svår att uppfatta med stigande ålder. Som en avslutning på denna random walk kan ni lyssna på detta. Man kan tycka om det eller också inte:
arkivlänk
Sverige
En bit i alla fall.
Dagens sensationer: om man äter kan man bli sjuk! Detsamma kan också
inträffa om man inte äter!
Tja.
Tänk om det skulle ha hänt något annat i världen. Hur skulle vi då ha fått denna nyhet?
Men inga krig, inga samhällsproblem, inga beslut om Europas och Sveriges ekonomiska framtid, inga kulturella evenemang kan vara viktigare än LCHF.
Vad det nu är.
Dagens sensation
Dagens sensationer: om man äter kan man bli sjuk! Detsamma kan också
inträffa om man inte äter!Tja.
Tänk om det skulle ha hänt något annat i världen. Hur skulle vi då ha fått denna nyhet?
Men inga krig, inga samhällsproblem, inga beslut om Europas och Sveriges ekonomiska framtid, inga kulturella evenemang kan vara viktigare än LCHF.
Vad det nu är.
2012 06 23
Ett par vänliga kommentatorer här och annorstädes
har undrat när jag tänker skriva något om EU eller för den delen
EM. Det blir nog dåligt med det: jag har kommit till det
stadium där jag inte har annat att bidra med än allmänt
tyckande. Och det finns så många som tycker. Mycket mer och
mycket oftare. Jag orkar inte ens ta del av deras tyckande (jmf
"Newsmill".) Men eftersom alla tycker mer eller mindre likadant
spelar det kanske ingen roll.
Det är ingen dum idé att stanna i stan på midsommarafton. En sakta promenad längs Skeppsbron i det soliga vädret med färjor och båtar, från de mäktiga kryssningsfartygen till de pyttesmå -och överlastade- Fjäderholmsbåtarna.
Vilket liv och vilket kiv! Och vi kommer genast att tänka på att de flesta av de båtar som syns närmast i bilden kommer att försvinna redan när byggnadsarbetena för nya Slussen påbörjas, Hur det överhuvudtaget blir med båt-och skeppsfart vid Skeppsbron vet ingen - att mycket måste rivas och trängas undan för att bereda plats för den niofiliga motorvägen från Hornsgatan genom Gamla stan är självklart. (All trafik på den nya motorvägen kommer f.ö. att trängas igenom en trattpip ungefär vid Slottsbacken där de yttersta filerna upphör och alla får tränga in sig i de som finns kvar.)
Men behövs verkligen båtar i stan? SL som numera driver skärgårdstrafiken utreder möjligheterna att flytta ut "vaxholmsbåtarna" till Stavsnäs och ersätta resan in till Stockholm med "expressbussar". Bortsett från kulturmordet har man då inte tänkt på den flaskhals som Skurubron är och det med säkerhet mångåriga byggnadsarbete och allmänna kaos som väntar. Bron är redan idag begränsad för tung trafik, den kommer att ersättas och avgiftsbeläggas.
Vi spatserar vidare efter Skeppsbron och ser att pontonen där Fjäderholmsbåten lägger till är överfull med folk som vill med. Man kör med två båtar i skytteltrafik så det lär väl bli rätt trångt därute. Förra sommaren avnjöt vi vid ett bord på kajkanten en fantastisk sill- och strömmingsbuffet. Restaurangens strömmingsflundra är också vida berömd. I år får man i Stockholm och dess skärgård nöja sig med råvara importerad från söder om Kalmar eller troligen västkusten. “Havs- och vattenmyndigheten” har nämligen utfärdat omedelbart förbud mot kustnära, småskaligt strömmingsfiske i Östersjön. Detta inte för att tex. dioxinhalterna blivit för höga utan för att hela kvoten givits bort till stordriftsfiskare från just västkusten som behöver sillen/strömmingen för att kunna mala ner den till fiskmjöl, ett utmärkt gödningsämne och fiskodlingsfoder. SVT ser dock ett ljus i mörkret: Inger Dahlgren på Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg (sic!) lovar att “ta med sig kritiken till nästa års beslut.” Troligen kommer hon att “se över sina rutiner.”
Men i vågornas glitter, måsarnas skrin, färjornas tutanden och förväntningarna på den föga närproducerade sillbuffén på balkongen hemma försvinner de negativa tankarna nästan lika snabbt som de kom.
Och den första och den sista bilden i denna text illustrerar väl det just nu så omdiskuterade begreppet "svenskhet" mycket bättre än ett ordrikt texttyckande.
Det är ingen dum idé att stanna i stan på midsommarafton. En sakta promenad längs Skeppsbron i det soliga vädret med färjor och båtar, från de mäktiga kryssningsfartygen till de pyttesmå -och överlastade- Fjäderholmsbåtarna.
Vilket liv och vilket kiv! Och vi kommer genast att tänka på att de flesta av de båtar som syns närmast i bilden kommer att försvinna redan när byggnadsarbetena för nya Slussen påbörjas, Hur det överhuvudtaget blir med båt-och skeppsfart vid Skeppsbron vet ingen - att mycket måste rivas och trängas undan för att bereda plats för den niofiliga motorvägen från Hornsgatan genom Gamla stan är självklart. (All trafik på den nya motorvägen kommer f.ö. att trängas igenom en trattpip ungefär vid Slottsbacken där de yttersta filerna upphör och alla får tränga in sig i de som finns kvar.)
Men behövs verkligen båtar i stan? SL som numera driver skärgårdstrafiken utreder möjligheterna att flytta ut "vaxholmsbåtarna" till Stavsnäs och ersätta resan in till Stockholm med "expressbussar". Bortsett från kulturmordet har man då inte tänkt på den flaskhals som Skurubron är och det med säkerhet mångåriga byggnadsarbete och allmänna kaos som väntar. Bron är redan idag begränsad för tung trafik, den kommer att ersättas och avgiftsbeläggas.
Vi spatserar vidare efter Skeppsbron och ser att pontonen där Fjäderholmsbåten lägger till är överfull med folk som vill med. Man kör med två båtar i skytteltrafik så det lär väl bli rätt trångt därute. Förra sommaren avnjöt vi vid ett bord på kajkanten en fantastisk sill- och strömmingsbuffet. Restaurangens strömmingsflundra är också vida berömd. I år får man i Stockholm och dess skärgård nöja sig med råvara importerad från söder om Kalmar eller troligen västkusten. “Havs- och vattenmyndigheten” har nämligen utfärdat omedelbart förbud mot kustnära, småskaligt strömmingsfiske i Östersjön. Detta inte för att tex. dioxinhalterna blivit för höga utan för att hela kvoten givits bort till stordriftsfiskare från just västkusten som behöver sillen/strömmingen för att kunna mala ner den till fiskmjöl, ett utmärkt gödningsämne och fiskodlingsfoder. SVT ser dock ett ljus i mörkret: Inger Dahlgren på Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg (sic!) lovar att “ta med sig kritiken till nästa års beslut.” Troligen kommer hon att “se över sina rutiner.”
Men i vågornas glitter, måsarnas skrin, färjornas tutanden och förväntningarna på den föga närproducerade sillbuffén på balkongen hemma försvinner de negativa tankarna nästan lika snabbt som de kom.
Och den första och den sista bilden i denna text illustrerar väl det just nu så omdiskuterade begreppet "svenskhet" mycket bättre än ett ordrikt texttyckande.