Hallå! Är ni kvar? Då kanske ni läste inlägget Temperament och politik på bloggen Gabis Annex i mitten av maj? Där skriver Gabrielle B. bl.a. så här om "melankoliker":

En praktfull illustration av denna tes fick hon ett par dagar senare genom Katrine Kielos förvirrade ledarkrönika i i Aftonbladet.  Som kulturrelativist anser Kielos naturligtvis att det är fel att tala om en "förnuftsbaserad livsåskådning" som dessutom huvudsakligen sysslar med att attackera kvacksalveri, homeopati, tron på spöken, omskärelse osv. i stället för att ge sig på  det internationella finansväsendet och den oreflekterade tilltron till marknadsmekanismer.

Man får välja sina fighter liksom. Men det finns större problem i Kielos krönika än detta tankefel. Det framgår nämligen klart att hon är illa berörd av kritik mot saker som hon tycker är bra (örtmediciner) och paniskt förskräckt inför kritik mot företeelser som åtnjuter åsiktskydd i Sverige (islam, religiöst betingade omskärelser, tanken att vissa kulturyttringar skulle vara irrationella osv.) Att hon på köpet uttrycker sig som en born-again kristen  får man givetvis acceptera även om det ter sig litet lustigt från en så radikal person. Men underliga äro Herrens vägar, om man säger så.

Givetvis får man inte kritisera islam som religion, däremot får man ge sig på diktatur, apartheid och kvinnoförtryck även i muslimska länder. Hur man drar gränsen där undandrar sig givetvis en rationell bedömning.

Men när det gäller att definiera de verkliga vidskepelser som antihomeopaterna borde ägna sig åt radar Kielos upp ett antal halmgubbar.  Tron ( i religiös mening ) "att det finns en magisk hand inneboende i marknaden som vet allt, ser allt och kan tillfredställa alla önskningar" omfattas väl numera bara av en handfull  libertarianer som Ron Paul och möjligen Maud Olofsson och Göran Hägglund  (och givetvis den obotlige Johan Norberg - mannen som aldrig haft ett riktigt jobb.) Ekonomipriset till skojarna Merton och Scholes var givetvis ett groteskt misstag i nyliberal förvirring och ingen tycker något annat idag.  Att Facebook var enormt övervärderat insåg väl alla utom de som försökte göra sig en snabb hacka.

Dagens ekonomiska kris är ingalunda framkallad av  en mäktig pressure group av "ekonomer" som förbehållslöst tror på "the economic man" och politik styrd av ekonometriska modeller.  Skulden ligger hos vilje- och ansvarslösa politiker som desperat greppar  för länge sedan övergivna teoretiska hugskott bakom Reagan/Thatcherlinjen för att få en "vetenskaplig" uppbackning för sin ansvarsabdikation vilken både är bekväm och populär bland vilseledda väljare.  Det mest långtgående uttrycket för detta är givetvis dogmen om centralbankernas oberoende.  Här har man frivilligt lämnat ifrån sig all demokratisk kontroll och inflytande till ett antal anställda -och välbetalda- bankdirektörer. På det europeiska planet är ECB till stor del bunden av nationella hänsyn av det slaget. En ECB som finge fungera som en verklig centralbank för EU utan nationella restriktioner skulle innebära ett stort steg framåt mot att att förhindra kriser av nuvarande typ. Tyskland är inte med på detta men lär väl snart få ge sig. Kvar på de murkna skansarna står då Sverige och England (f.ö de enda EU-länder som motarbetar en finansiell transaktionsskatt vilken naturligtvis skulle kunna användas för tillväxtimpulser utan att töja på  "stablitetspaktens" tvångströja.) Den pga av bristande språkkunskaper framtvingade svenska följa-Tonipolitiken har ersatts av en följa-Davidpolitik grundad på finansiella egenintressen.

Kielos har nyligen publicerat en bok som i undertiteln berättar att "du" är förförd av "den ekonomiske mannen" och att detta förstört ditt liv och, i förbigående, också världsekonomin.  Jag har inte läst boken och tänker inte göra det. Den har fått förödande kritik bl.a. i Sv.D av Jenny Maria Karlsson som också skriver om boken på sin blogg (med rolig bildillustration).

Kielos ledarkrönika och det jag läser om hennes bok ger ett obehagligt intryck. Att hon attackerar en världsbild som hon inte förstått och utnyttjar  felslagna börsintroduktioner, riskkapitalistisk halv- eller helkriminalitet och en diskrediterad ekonomisk teori  som pars pro toto må vara hänt.  (motsvarar väl ungefär de "lattjande amatörer" på litteraturens område som Bernur skriver om.) Men hennes kulturrelativism är livsfarlig.   Vi måste givetvis ständigt ompröva och utveckla och kanske förändra våra ståndpunkter och noga akta oss för att automatiskt inta överlägsna och fördömande positioner gentemot andra kulturyttringar. Men lik förbannat finns det en  real motsättning mellan "modernt förnuft" och "primitiv folktro" eller mellan ""rationalitet och vidskepelse" (citat).  Att pga panisk rädsla för att inte leva upp till de förstnämnda kraven avstå från att kritisera och motverka dessa motsättningar får oss, likt Kielos, att anamma eller åtminstone acceptera företeelser som förnuft och vetenskap sedan länge definierat som skadliga. Det är ingen väg framåt. Homeopati, akopunktur, kristaller och slagrutor är bluff. Islam är en reaktionär medeltida religiös konstruktion  ovanligt väl lämpad för extrema tolkningar som möjliggör prästkastens fysiska och mentala förtryck av de godtrogna. Detta måste få sägas.

För ett antal år sedan skrev Kielos på sin blogg ett par satiriska porträtt av politiska motståndare - ganska vasst och roligt. Men när hon vill karaktärisera en viss politiker som fascistoid gjorde hon det genom att påstå att han bara lyssnade till marchmusik och läste Frankfurter Allgemeine till frukost.  En otrevlig världsbild. Kielos är en av den unga glamorösa socialdemokratins galjonsfigurer - tid att någon på allvar försöker sätta sig in i hennes föreställningsvärld och vad den innebär. Jenny Maria - you're the man!

Men kanske är Kielos ingen riktig melankoliker utan bara en vanlig emmerdeuse.