Hej. Rubriken är ett citat från en modern bok om  pessimism (se även min kommentar under inlägget)  som dock enligt författaren själv lider av problemet att "nedslag och resonemang i ämnet filosofisk och litterär pessimism saknar vetenskaplig analytisk eller täckande ambition."  Boken behandlas i en mycket intressantare serie inlägg på Den långsamma bloggen.

Jaha. Själv är jag bara pessimistisk för tillfället dock utan att åtnjuta någon fördjupad och ökad insikt i min livs- och samhällssyn. Jag blir bara sur och trött. Här hade jag tänkt glädja er med en samling länkar till vad som i Sverige idag räknas som kultur,  EU:s och Frankrikes oansvariga utrikespolitik, Sveriges socialdemokraters accelererande irrelevans, "finanskrisen" - ginungagapet mellan verklighet och debatt, det reella hotet mot demokratin i länder som Ungern och Spanien, indignationen mot att UD ordnar företagsresor till det människorättsföraktande Azerbedjan medan det är helt OK och jättepop att hålla schlagerfestivalen där, etc m.m.  Men då hade ni kanske också blivit ledsna.

Det kanske ni också blir om ni kan tyska och lyssnar på den här intervjun med Horace Engdahl under rubriken "Deutschland ist ein Schweden für Erwachsene"  på en site som heter Radio Schweden.  (So was gibt es also tatsächlich, wie lange noch?) Speciellt kul att Horace (vi är ju alla Horace med honom numera) tydligen också tittar på Inga Lindström, en favorit i dessa spalter. Som väntat bland kultureliten stämmer våra värderingar överens.

I Wien spelar man just nu Brecht/Weills "Aufstieg und Fall der Stadt Mahagonny."
En händelse som ser ut precis som en tanke. Kung Ubu vore också mycket aktuell och förhållandevis realistisk i dagens läge.

Gonatt.