Flarnfri schalottenlök - arkiv september 2010

Inlägg

2010 09 24

Bullfest, bullfest hela dan

Jämt det står i pressen
krig och nöd på varje rad
Våld och förtryck det gör mig ledsen
men kaffe och bullar gör mig glad
Tage Danielsson

Vi går på förekommen anledning tillbaks till ett inlägg som publicerades i augusti 2006 på den dåvarande bloggen "När jag ändå har ordet" (ej på nätet). Vi skrev då bl.a.: "Äntligen ett EU-tema i den svenska valdebatten!" Det är mera än man kan säga om 2010 års val där Sverige uppenbarligen är en egen planet strax bortom Pluto dock med Carl Bildt som en interplanetär meteorit som kan slå ner var som helst.

Den gången gällde det en överdrivet nitisk livsmedelsinspektör i Mjölby kommun som velat förbjuda det kristna bokkaféet Källan i Skänninge att sälja hembakta kanelbullar eftersom de behjärtade damerna bakom verksamheten inte kunnat förse bullarna med den ursprungsmärkning som erfordras enligt de riktlinjer för livsmedelslagstiftning som EU-länderna kommit överens om. Det blev som vanligt en festdag för extremhöger och extremvänster som som vanligt i bästa samförstånd gemensamt fick dra sina valser om EU-byråkrati osv. Både Margot Wallström och Bosse Ringholm fick panik och meddelade att så kunde det ju inte få vara.

I själva verket var det så att Livsmedelsverket inte hunnit utfärda erforderliga tillämpningsbestämmelser av förordningen. Detta skedde senare och innebar naturligtvis att småskalig verksamhet som välgörenhet, skolklasser, scouter osv. inte omfattades av bestämmelserna. Men då hade livsmedelsinspektören redan varit framme.

Efter en akribisk okulärbesiktning kan vi nu rapportera att bokkaféet lever och blomstrar och detta med vederbörligt tillstånd av myndigheterna. Liksom tidigare bedrivs verksamheten i kristlig regi, närmare bestämt av Svenska Kyrkan och tre frikyrkliga samfund. Överskottet måste användas till social verksamhet. Den vänliga damen bakom disken berättade att man fått ett stort uppsving efter alla skriverier och att Missionsförbundets andel av överskottet gick till social verksamhet bland alkoholister i Mjölby (!!!).

Och så här ser själva stötostenen, kanelbullarna ut:

De smakade alldeles utmärkt och visar alltså att en helhjärtad insats kan besegra såväl det paragrafsprutande monstret i Bryssel som livsmedelsinspektionen i Mjölby.

Pest och översvämning
tycker inte jag är bra
Sån’t skapar lätt en viss förstämning
men kaffe och bullar gör mig glad

arkivlänk

2010 09 21

En bokrecension ex ante

Att recensera böcker som man inte läst är väl något man bör undvika. Såvitt vi vet har det förekommit en del skandaler i den riktningen även om vi inte minns exakt vad det var.

Men ibland kan det vara frestande. När vi läser presentationen av Strindbergs stjärna förefaller det också ganska riskfritt. Enligt förlaget har rättigheterna sålts till ett stort antal utländska förlag och boken kommer dessutom att förfilmas. Det verkar ungefär lika dumt som "Hypnotisören" som vi skrev om här.

Ett intressant fenomen är att ondskan i populärlitteraturen alltmer utmålas som resultat av konspirationer, iscensatta av hemliga sällskap, internationella terroristorganisationer, tempelriddare, galna företagsledare i underjordiska tortyrgrottor eller åtminstone gruppterapideltagare. Mankells apartheidsfundamentalister och självmordskulter hör hemma i samma fålla.

Någon klokare person än er krönikör kanske kunde reda ut varför det blivit så. Behovet av eskapism är stort men förutsätter inte en verklig läsupplevelse att de uppdiktade figurerna blir mer eller mindre likställda med läsaren och att denne får en chans att stiga in i handlingen och reda ut det hela? Den ende författare vi träffat på som skriver på det sättet är Håkan Nesser.

Nej, det är svårt att idag hitta någon dålig litteratur som är bra. Vi har tidigare med viss emfas hävdat att det inte vore någon konst att rappa vem som helst av svenska hiphoppare i väggen. Vi har en känsla av att det inte heller skulle vara någon större match att skriva en historia liknande den i Strindbergs stjärna eller ännu värre. Vårt principiella motstånd mot arbetsfri inkomst förbjuder oss dock att ägna oss åt detta.

arkivlänk

2010 09 20

Val i Inga Lindströmland

Valbåset "Folkhem" från IKEA.
Vidare bilder här.

arkivlänk

2010 09 19

I andras ögon (3)

Sverige bryr sig ju inte om omvärlden, särskilt inte i valtider, men det omvända gäller inte. Som framgått av rapporteringen i MSM har intresset för det svenska valet varit förhållandevis stort i andra länder. (En ganska bra översikt med länkar fanns i DN, se här.)

Troligen är det väl av mindre intresse hur man reagerat i ett litet, och dessutom tyskspråkigt, land som Österrike. För den tyskspråkige kommer emellertid här två länkar, en ur Der Standard, en ur Die Presse. I Der Standard är det främst de artiklar som listas i högermarginalen som kan vara av intresse. Die Presse skriver däremot fortfarande om Sverige som ett föregångsland där välfärd för alla är målet för samtliga partier. Flera hyllningsartiklar gäller "de modiga socialdemokraterna" (de har anpassat sig till marknaden och konkurrensens krav), "Kvinnornas makt" och "Den genomskinliga medborgarstaten" , allt företeelser som måste te sig tämligen exotiska från österrikisk synpunkt. (I artikeln om kvinnorna noterar man att alla polischefer i svenska tevedeckare är kvinnor och att det är så i verkligheten också åtminstone i Stockholm.)

Som exilsvensk känns det litet dubbelbottnat. Det är en okritisk syn på det svenska samhället där problem och nackdelar knappast förekommer. Men å andra sidan är det objektivt sett så att Sverige i många avseenden vad gäller politik och samhälle ligger långt före Österrike där inga reformer eller förändringar kan genomföras på grund av de stelnade korporativistiska strukturerna. Å tredje sidan ligger landet i dessa avseenden också efter åtskilliga (de flesta) andra länder inom EU. Såvitt man kan bedöma av DN:s artikel ovan verkar synen på Sverige därför vara mycket mer nyanserad i exempelvis Tyskland och Frankrike där framför allt Sverigedemokraternas uppsegling får stort intresse i media.

Strax vet vi hur det går. Om Sverigedemokraterna kommer in får massmedia ta på sig större delen av ansvaret. Naturligtvis också de som kastat bort sina röster på pipipartiet och Fi. De hade kunnat användas bättre.

arkivlänk

2010 09 14

Ett leende mitt i allvaret

Frankrikes aktioner mot romer och resandefolk är djupt oroande och odemokratiska och dessutom i strid med både EU:s och Europarådets konventioner. Låt vara att andra länder, även Sverige, är praktiskt taget lika goda kålsupare.

Den som såg Viviane Redings presskonferens tidigare idag imponerades kanske av hennes engagemang och klarspråk. Det blir intressant att se om hon lyckas få kommissionen i sin helhet och Barroso med på sin linje. Det skulle i så fall ställa på sin spets relationerna mellan EU:s institutioner och nationella regeringar där intergovernementalismen på sistone vunnit i terräng på ett betänkligt sätt.

De av oss mycket uppskattade bloggen Coulisses de Bruxelles, skriven av Libérationjournalisten Jean Quatremer, har på ett otvetydigt sätt tagit ställning mot den franska politiken i detta avseende och reaktionen hos franska politiker. Idag visar han dock ett stort missnöje med Redings presskonferens. Och varför? Jo därför att hon talade engelska trots att hon är från Luxemburg och således "parfaitement francophone ". Enligt Quatremer är detta skandalöst och innebär att Reding markerar att om man talar tala franska stöder man också diskriminering av romer. "Löjligt, kontraproduktivt och befläckat av en etnisk definition av språket" skriver Quatremer.

I och för sig stöder vi användandet av franska, tyska och spanska inom EU som en välbehövlig motvikt till den anglofona dominansen. Men någon måtta får det väl vara. Vi har lagt märke till att såväl IMF-chefen Strauss--Kahn som ECB-presidenten Jean-Claude Trichet uttrycker sig på utomordentlig engelska i officiella sammanhang, något som varit otänkbart bara för några år sedan. President Chirac som arbetat som student i USA talade perfekt amerikanska men använde naturligtvis aldrig detta språk i offentliga sammanhang.

Så fram för språklig mångfald men låt oss inte fästa oss vid detta när det gäller allvarliga saker. Bättre kan du 4mer.

arkivlänk

2010 09 13

Det vänliga monstret

Så här inför det svenska valet läser vi med intresse en lång lång intervju i Le Monde med en italiensk samhällsdebattör, tillika gästprofessor i Lund, som just kommit ut med en bok om varför den europeiska vänstern - läs socialdemokratin - aldrig lyckats anpassa sig till det moderna individualistiska konsumtionssamhället och därför är dömd att förlora sitt inflytande över europeisk politik.

Vi tyckte det var intressant att läsa en idédiskussion med ett internationellt perspektiv till omväxling mot käbbel om skattesänkningar och a-kassa och tidtabeller för engagemanget i Afghanistan, frågor där partierna har all möda i världen att låtsas som om man har olika uppfattningar. Vi har därför skrivit en lång lång essä med den grovt tillyxade översättningen Det vänliga monstret där vi också lagt till litet egna funderingar samt - som vanligt - hänvisat att vi tänkt en del av dessa tankar redan tidigare, i det här fallet år 2004 i texten Barfotabarn.

Man kan tycka vad man vill om intervjun med Raffaele Simone och om hans bok men säker är att en diskussion av det slaget aldrig skulle föras i svenska media.

arkivlänk

2010 09 10

I andras ögon (2)

Eller huru kan du säga till din broder: Broder, håll, jag will borttaga grandet, som uti ditt öga är, och du ser icke sjelf bjelken uti ditt öga? Du skrymtare tag först bort bjelken utur ditt öga, och sedan se till , att du kan uttaga grandet, som är i din broders öga.

Luk 6:42, Karl XII Bibel enl. Projekt Gezelius

Det är inte utan att man anar en viss skadeglädje i en artikel i nätupplagan av Le Monde 10/9 under rubriken: "En Suède, des gens du voyage français priés de déguerpir " ('I Sverige uppmanas resandefolk från Frankrike att ge sig iväg '). Där berättas hur den socialdemokratiske borgmästaren i Katrineholm bett polisen att se till att resandefolk i ett sextontal husvagnar ger sig i väg någon annanstans. "Vi har ingenting emot romer" säger borgmästaren enligt artikeln "men det här går verkligen för långt." Med illa dold tillfredsställelse påpekar tidningen att borgmästaren själv tog kontakt med lokaltidningen och berättade om incidenten så här två veckor före kommunalvalet. Det är nog inte ofta som en borgmästare i en svensk småstad får sådan uppmärksamhet i en av Frankrikes ledande dagstidningar.

Le Monde påpekar naturligtvis att Birgitta Ohlsson tänkt sig sanktioner mot Frankrike för utvisningen av romer samt att Sverige under året utvisat ett femtiotal romer till Rumänien eftersom de försörjt sig på tiggeri trots att detta inte är olagligt i Sverige. Man citerar också en officiell rapport som talar on en "strukturell antiziganism" som kommit till klart uttryck i Katrineholmsfallet.

Lokala tidningar som Katrineholms-Kuriren skriver naturligtvis om detta men vi har inte sett något i rikstäckande media även om vi naturligtvis inte kunna göra en fullständig kontroll. Katrineholms-Kuriren skriver också om en våldsam läsarreaktion där många upprörs över borgmästarens agerande men skriver Kuriren "de flesta resonerar beklagligtvis inte så." Och man fortsätter: "Det är obehagligt, men nyttigt att ta del av alla dessa åsiktsyttringar som är mer eller mindre oförtäckt främlingsfientliga. På något sätt har de franska romernas besök i Katrineholm fått det vi brukar kallar smyg- eller vardagsrasismen i samhället att komma i dagen. På så sätt kan den också bekämpas.. "

Katrineholms-Kuriren talar dock inte om hur detta skulle gå till.

arkivlänk

2010 09 09

I andras ögon

Österrikiska Der Standard visade igår ett bild -och textgalleri över de svenska politiska partierna och valet. Om själva presentationen av partierna är inte så mycket att säga - den som kan läsa tyska kan ju bilda sig en egen uppfattning. (I högermarginalen finns dessutom en lista över de artiklar som berör Sverige som tidningen nyligen publicerat.)

Desto märkligare är kommentarerna (just nu 53 stycken). Trots att Der Standard är en liberal kvalitetstidning, aningen till vänster om mitten, håller kommentarerna samma låga standard och samma hysteriska tonläge som motsvarande i svensk press. (En litet rolig och återkommande attack på motståndare är dock: "Det enda du känner till om Sverige är väl IKEA!") Ett antal österrikare som säger sig vara bosatta i Sverige tycks mangrant ställa upp bakom Reinfeldt och Alliansen. Man glider snabbt över till inhemsk politik och en allmän uppfattning verkar vara att Moderaterna står något till vänster om de österrikiska socialdemokraterna. Något ligger det kanske i denna överdrift. Men partilandskapen i Sverige och Österrike kan absolut inte jämföras.

Litet märkligt är att det i Österrike inte finns något marknadsliberalt eller nyliberalt parti. Ett par gånger har utbrytargrupper ur FPÖ försökt kasta av sig det postfascistiska oket och satsa på marknadsliberalism och avregleringar. Men man har varje gång misslyckats - mäktiga intresseorganisationer (arbetare, tjänstemän, offentligtanställda, arbetsgivare, ämbetsmän, media, politiska och regionala grupperingar osv.) slår noggrann vakt om de föråldrade strukturer som är grundvalen för deras existensberättigande. Österrike är i grunden en korporativistisk stat.

Men det var inte detta det här skulle handla om. Den som kan läsa tyska kan ju titta på kommentarerna och antingen nicka instämmande eller bli arg. Men den mest logiska reaktionen är kanske att skratta åt eländet.

Och då menar vi inte bara läsarkommentarerna.

arkivlänk

2010 09 08

De yverborna

Där finns den axel om vilken himlen vrider sig. Människorna där blir sagolikt gamla, där finns ingen sorg och ingen strid. Det milda klimatet gör att hus onödiga, man bor i skog och på äng och dör endast när man gammal och mätt på livet hoppar ner från en bestämd klippa efter en fest med vänner. Där går solen bara upp en gång om året nämligen vid midsommar och går sedan ner vid midvinter.

E. Klipspringers översättning av tyska Wikipedias parafras av Plinius d.y.

Valrörelsen i Sverige äger rum i lycklig omedvetenhet om att det finns en omvärld, att saker utanför Sveriges gränser kan påverka vad som händer här, att Sverige faktiskt har en viss om än begränsad möjlighet att påverka det internationella skeendet.

Visst, litet gnabb om Afghanistan har det varit men det är ju mest Carl Bildt som bråkar. Bildt som tagit utrikespolitiken på entreprenad och är den ende i regeringen och Sverige som ägnar sig åt sådant, dessutom helt ostörd.

Tack vare denna egocentricitet kan Flarnfri erbjuda sina eventuella läsare ett scoop: viktiga beslut som går på tvärs mot traditionell nationell politik har just tagits i Bryssel. Svårt var det inte, nyheten har presenterats omfattande i internationell press men naturligtvis inte i Sverige. Läs alltså: En europeisk lökring.

Ni såg det här först.

arkivlänk

2010 09 01

En berömd arkitekt

Ni känner väl till den berömde arkitekten Ragnar Österberg? Det är han som har ritat Stockholms Stadshus och till minne fått en liten plats vid stadshusets västra sida uppkallad efter sig. Han har också ritat Zornmuséet (hej Lotten!) i Mora enligt vad Dalarnas Tidningar försäkrar.

Fast vem är den där Östberg som så många envisas med att tala om? Kanske kollega Karin vet mer?

arkivlänk

2010 08 29

Humorfestival!!!

På den välkommenterade bloggen Lotten skriver Lotten ett antal inlägg om en "svensk humorfestival" som hon besökt. Hoppas hon hade roligt. I en kommentar skrev vi att begreppet "svensk humor" måste betraktas som en motsägelse i sig och att vi under ca 10 års någorlunda regelbundna besök i Sverige aldrig lyckats skratta åt de vulgariteter och kroppsskämt, ofta med rasistiska undertoner, som de s.k. ståupparna vräker ur sig.

Många har pekat på frånvaron av politisk satir i Sverige. Ett av de pinsammaste försöken i den riktningen har vi kunnat se under de pågående partiledarutfrågningarna då en man vid namn Dorsin fått framföra humorlösa och klumpiga sånger, hittills om Mona Sahlin och Jan Björklund. (Om man vill ta upp de vanligaste fördomarna om dessa politiker -slarvig privatekonomi, lättkränkthet, hårda tag i klassrummet osv.- räcker det ju inte med att bara räkna upp dess ting rakt av i sång. De bör väl framkomma litet mera indirekt t.ex. i parodins eller ironins form. Annars blir det ju bara klumpigt. Men hur som helst blir det tjatigt, vi har hört det förut liksom.)

Emellertid. Vi tar oss friheten att återpublicera dessa Stofiliska funderingar från 2006. Så tyckte vi då om svensk humor och popmusik och så tycker vi fortfarande vilket naturligtvis är ett tecken på stelnade värderingar och fossil verklighetsuppfattning. Yep.

arkivlänk

Not: I ett senare inlägg på den citerade bloggen kan man se ett exempel på den "humor" som bjöds. Scrolla ner till "Arrhed sjunger improviserat om basketbollar." What's the point? Vi tycker att Lotten själv är betydligt roligare.

2010 08 24

2.14

Ett försök bättre lämnat oförsökt.

arkivlänk