Flarnfri schalottenlök

Bengt O.
Inlägg
2010 09 08
De yverborna

Där finns den axel om vilken himlen vrider sig.  Människorna där blir sagolikt gamla, där finns ingen sorg och ingen strid. Det milda klimatet gör att hus onödiga, man bor i skog och på äng och dör endast när man gammal och mätt på livet  hoppar ner från en bestämd klippa efter en fest med vänner. Där går solen bara upp en gång om året nämligen vid midsommar och går sedan ner vid midvinter.

E. Klipspringers översättning av tyska Wikipedias parafras av Plinius d.y.

Valrörelsen i Sverige äger rum i lycklig omedvetenhet om att det finns en omvärld, att saker utanför Sveriges gränser kan påverka vad som händer här, att Sverige faktiskt har en viss om än begränsad möjlighet att påverka det internationella skeendet.

Visst, litet gnabb om Afghanistan har det varit men det är ju mest Carl Bildt som bråkar. Bildt som tagit utrikespolitiken på entreprenad och är den ende i regeringen och Sverige som ägnar sig åt sådant, dessutom helt ostörd.

Tack vare denna egocentricitet kan Flarnfri erbjuda sina eventuella läsare ett scoop: viktiga beslut som går på tvärs mot traditionell nationell politik har just tagits i Bryssel. Svårt var det inte, nyheten har presenterats omfattande i internationell press men naturligtvis inte i Sverige. Läs alltså: En europeisk lökring.

Ni såg det här först.

2010 09 01
En berömd arkitekt

Ni känner väl till den berömde arkitekten Ragnar Österberg? Det är han som har ritat Stockholms Stadshus och till minne fått en liten plats vid stadshusets västra sida uppkallad efter sig.  Han har också ritat Zornmuséet  (hej Lotten!)  i Mora enligt vad Dalarnas Tidningar försäkrar.

Fast vem är den där Östberg som så många envisas med att tala om? Kanske kollega Karin vet mer?

2010 08 29
Humorfestival!!!
På den välkommenterade bloggen Lotten skriver Lotten ett antal inlägg om en "svensk humorfestival" som hon besökt. Hoppas hon hade roligt. I en kommentar skrev vi att begreppet "svensk humor" måste betraktas som en motsägelse i sig och att vi under ca 10 års någorlunda regelbundna besök i Sverige aldrig lyckats skratta åt de vulgariteter och kroppsskämt, ofta med rasistiska undertoner, som de s.k. ståupparna vräker ur sig.

Många har pekat på frånvaron av politisk satir i Sverige. Ett av de pinsammaste försöken i den riktningen har vi kunnat se under de pågående partiledarutfrågningarna då en man vid namn Dorsin fått framföra humorlösa och klumpiga sånger, hittills om Mona Sahlin och Jan Björklund. (Om man vill ta upp de vanligaste fördomarna om dessa politiker -slarvig privatekonomi, lättkränkthet, hårda tag i klassrummet osv.- räcker det ju inte med att bara räkna upp dess ting rakt av i sång. De bör väl framkomma litet mera indirekt t.ex. i parodins eller ironins form. Annars blir det ju bara klumpigt. Men hur som helst blir det tjatigt, vi har hört det förut liksom.)

Emellertid. Vi tar oss friheten att återpublicera dessa Stofiliska funderingar från 2006. Så tyckte vi då om svensk humor och popmusik och så tycker vi fortfarande vilket naturligtvis är ett tecken på stelnade värderingar och fossil verklighetsuppfattning.  Yep.

arkivlänk   

Not: I ett senare inlägg på den citerade bloggen kan man se ett exempel på den "humor" som bjöds. Scrolla ner till "Arrhed sjunger improviserat om basketbollar."  What's the point? Vi tycker att Lotten själv är betydligt roligare.


2010 08 24
2.14