Österrike fick idag en ny statspresident - socialdemokraten (f.d.
måste vi skriva eftersom han numera är überparteilich)
Heinz Fischer. Invigningen överskuggades givetvis av den officiella
sorgen över den tidigare presidentens tragiska död, ett dygn innan han
skulle ha lämnat sin post. Fischer höll emellertid ett personligt och
bra tal. Ett avsnitt som har upprepats i TV hela dagen var när han -helt
improviserat- uttryckte sin glädje över att hans svärfar kunde vara
närvarande vid invigningen. Samma år som Fischer föddes (1938) släpades
den blivande svärfadern till koncentrationslägren Dachau och sedermera
Buchenwald. 95 år gammal kunde han idag se sin svärson installeras som
statsöverhuvud.
TV-kamerorna kunde, efter något sökande, zooma in på den gamle, men
förvånansvärt fräsch utseende mannen på åskådarläktaren. Hans namn
är Otto Binder - en märklig man som er krönikör haft förmånen att lära
känna. 1939 lyckades han, med hjälp av den socialistiska internationalen,
bli frigiven från Buchenwald och emigrera till Sverige. Heinz
Fischers hustru föddes i Stockholm 1943, utom äktenskapet, eftersom
Sverige ansåg sig vara bunden av internationella konventioner som krävde
att man respekterade lagarna i immigranternas
hemland. Enligt de s.k Nürnberglagarna kunde ju en jude inte gifta
sig med en "arisk" kvinna.
I sin bok Wien - retour (av vilken vi har glädjen att ha ett
exemplar med personlig tillägnan) skriver Binder smått road om detta vad
han kallar "Stockholmsäktenskap." Annars finns det inte mycket att
le åt i boken - praktiskt taget hela hans släkt utrotades i
koncentrationslägren. Men skildringen av hans liv i Sverige och
Stockholm är ytterst intressant. Man får klart för sig hur aktiva tyska
och österrikiska immigranter var och vilket understöd man fick, främst
från svenska socialdemokrater och fackföreningsledare. Bruno Kreisky och
Willy Brandt var de ledande namnen. Efter att ha jobbat som
skogsarbetare i flera år lyckades Binder, genom Kreiskys förmedling, få
ett jobb i Folksam.
Det gick senare bra i livet för Binder: han var i många år chef för
ett av Österrikes största försäkringsbolag (med nära samarbete med
Folksam!) och styrelseordförande i Austrian Airlines. När krönikören
träffade honom berättade han att den största besvikelsen i hans yrkesliv
var det misslyckade s.k. Alcazarprojektet, dvs. den planerade fusionen
mellan SAS, Swissair, KLM och Austrian Airlines. En idé före sin tid som
i vart fall hade låtit SAS och Swissair ligga bättre till än vad de gör
idag.
Vi fäster oss vid följande passus i Binders bok:
"Vid krigsslutet märkte man en stark vilja i
Sverige att hjälpa det förstörda Europa. inte bara materiellt utan också
politiskt och kulturellt."
(Vår översättning)
Men det var då det. När vi läser om
den internationella solidaritet och vidsynthet som präglade åtminstone
vissa kretsar i Sverige under och efter andra världskriget, när vi
erinrar oss namn som Bernadotte, Wallenberg och Hammarsköld känns det
motbjudande och sorgligt att ta del av den nuvarande internationella och
europadebatten, främst naturligtvis den s.k. junilistan men
-värre kanske- socialdemokraternas och moderaternas patetiska
klackvändningar för att försöka fånga upp en nationalistisk
väljaropinion, i sin tur uppammad av en inkompetent neoliberal ekonomisk
och social politik. Vi har visserligen inte Hitlertyskland och
koncentrationslägen utanför vår tröskel men vi har Balkan, Vitryssland,
Kaukasus, Afrika och andra regioner. Långt ifrån att erbjuda hjälp
och samarbete till nutidens Kreiskys, Brandts och Binders sparkar vi ut
dem till "säkra tredjeländer." Den nationella egoismen och
likgiltigheten, eller snarare föraktet, för allt som ligger utanför våra
gränser har väl aldrig varit så stark som i dessa dagar.
En forntida svenska politiker blev
berömd för sitt yttrande till en motståndare:"Vet hut! Vet
sjufalt hut!" Den omnämnde Kreisky
ropade i en liknande situation till sin motståndare:
"Gå hem och läs historia!"
Dessa yttranden är ungefär vad er krönikör skulle vilja ropa åt varje
svensk politiker, från yttersta höger till yttersta vänster, som uttalar
sig i internationella frågor. Det är ett elände med jobb, vård, skola,
omsorg och så vidare men trots allt: Youv'e
never had it so good!
