Gud---Ack! rädda mig- Hur jag förskräckes!
Hemsk av natten djup jag betäckes
Det blixtrar--- Hvad gnistror de spritta, de spraka:
Hväsande svefvel-regn störta sig ner,
Darrande jordens inelfvor braka;
Des grundvalar skaka,
Vet, hennes död kan tvinga oss, at fråga:
Monn Guda-Nåd och Rätt är til?
Ty
vi har själv med rymdens hårda lag
oss själv stängt inne i den sarkofag
där vi vår levande begravning fira
tills allt vårt högmod lägger ner sin spira.
Hemsk av natten djup jag betäckes
Det blixtrar--- Hvad gnistror de spritta, de spraka:
Hväsande svefvel-regn störta sig ner,
Darrande jordens inelfvor braka;
Des grundvalar skaka,
Vet, hennes död kan tvinga oss, at fråga:
Monn Guda-Nåd och Rätt är til?