2005 09 10
det är helt vackert, det är helt och hållet detta som är jag. Mineralvattenbaren i Colettes källare! Detta är tryggheten.
Fredrik Strage, DN Kultur, 9/9 2005
Jag vet att min "vän" Klipspringer alltid
tyckt synd om mig eftersom jag egentligen aldrig lämnat Gnarp, den
lilla staden söder om Sundsvall, utom en gång då vi tillsammans besökte
"Debaser" vid Slussen och jag fick ont i huvudet. Och nog känner jag litet
självmedlidande ibland när jag ser honom komma hem med nya fascinerande
etiketter på sin stiliga kabinväska i svart skinn från Louis Vuitton. "Du,
Klippis," säger jag, "du som rest över hela världen och sett så mycket
måste väl vara en lycklig människa?"
Klipspringer betraktar mig trött genom sin Armata di Mareglasögon från Vidivici och säger: "Det spelar ingen roll om jag åkt till London, Paris, New York, Los Angeles eller Berlin. Kulturellt och mentalt förflyttar jag mig inte en millimeter från det så kallade SoFo-området på Södermalm i Stockholm."
"Jasåru", genmäler jag, "men det sägs ju att det bästa med att resa är att man upptäcker nya saker"? "Det kan så tyckas" svarar den sardoniske cynikern, "men jag hamnar alltid i exakt samma miljöer: bohemiskt minimalistiska caffelatte-enklaver där alla har basebollkeps och designerjeans, butiker fyllda av snuskigt dyra doftljus och Barbapappa-statyetter". "Barbapappa" - undrar jag förvånat, "hur i allsindar kan det komma sig - har man verkligen designerjeans i Mozambique eller Kirgizistan? Och i Albanien känner dom verkligen till Barbapappa?" - undrar jag alltmera förbryllad.
"Det är så här" säger den kuslige kufen, "när jag skall resa någonstans ringer jag mina vänner och dom säger alltid 'Å, Lusaka är fantastiskt. Du måste kolla upp uteserveringarna med chèvre & valnöts-focaccia på Saddam Hussein Street.' Eller Jo'burg? Jag köpte de mest fantastiska doftljus med magnoliacitrongräsarom nere i Soweto.' 'Surinam! Du får inte försumma Bruine Bonen met Rijst på Krasnapolsky. Och deras Gemberbier!' Ja, så blir det som det blir. Alltid exakt samma miljöer. Popkulturella getton där man talar föraktfullt om svenskarna som äter köttbullar. Paramaribo Salzburg Chisinau; allt är likadant och sjukligt fräscht och personalen ängsligt dryg ."
Betänksamt skakar jag på huvudet. Det är alltså ett trist och meninglöst liv som K. för trots dess yttre glans. Det är nog så att Gnarp är mera spännande i alla fall. Och jag förstår att jag varit en otacksam idiot som gnällt över servicen på Goggos Restaurang och Pizzeria.
"Men att komma hem är väl i alla fall som en schlager?" - undrar jag försiktigt.
"Ja, det skall vara 'Ingen vill veta var du köpt din tröja' då" säger K. och sörplar missmodigt vidare på sin latte.
Not: Kursiverade passager så gott som ordagrant citerade ur en kulturartikel av Fredrik Strage i DN 9/9 2005 med samma rubrik som ovanstående inlägg. K. och jag vill nämligen understryka att det inte bara är kulturknuttar som har det tufft.