Akademibokhandeln på Regeringsgatan har ju söndagsöppet - en ytterst trevlig söndagseftermiddagssysselsättning att gå runt där och tjyvtitta i nyheter och gamla favoriter. Men även kroppen kräver ju sitt och därför är det ju fint att Waynes Coffee har en servering där det timliga kan tillgodoses.

Uppspetade på ett par stolar med god överblick över serveringens inre börjar vi förtära våra mackor och kaffe. Aptiten förgår dock ganska snart. En ung dam i serveringspersonalen har tydligen fått något problem med sin ena stövel. Hon tar av den, sticker ner armen och pillar ut någonting. På med stöveln igen och i nästa ögonblick ett stadigt grepp om en gurka som hon börjar skiva upp till pålägg.

En kollega kommer in: golvet är påfallande skräpigt och han böjer sig ner och plockar upp en del avfall som hamnat där. Han torkar faktiskt av händerna på en gammal disktrasa som ligger i ett hörn innan han sticker ner handen i en påse och börjar lägga upp bullar på ett fat. Den sympatiske mannen i kassan omväxlar mellan att ta emot betalning och handskas med växelmynt och att lägga upp mackor och bullar på fat och tallrikar.

Att gå på en offentlig serveringslokal i Stockholm nu ger ungefär samma känsla som i de "underutvecklade länderna"  20 - 30 år sedan. Det gällde att noga bedöma vart man kunde gå, vad man skulle äta och vilka risker man var beredd att ta. "De 5 stjärnorna slocknar vid ingången till köket" fick man lära sig. Här finns väl inga stjärnor men nog är man ofta tacksam för att slippa se vad som försiggår bakom svängdörrarna. Av Waynes har vi sett nog.