1     De berömda bröderna Olaus och Laurentius Petri t.ex. hette naturligtvis i verkligheten Olle och Lasse Pettersson.

2     Pers mor var född Sunnanväder. Den mest kände representanten för ätten var Peder Sunnanväder, en upprorsman på Gustav Vasas tid som 1527 blev dömd som landsförrädare till stegel och hjul varefter avrättningen torde ha tett sig som en befrielse.

3     Pers födelseår är osäkert. Han kan ha varit tre år äldre vilket naturligtvis skulle krympa åldersskillnaden till Märta en hel del.

4     Det låter ju nuförtiden som ett fint jobb men Schering hade goda skäl att vara missnöjd. Han trivdes heller aldrig i Paris och blev hemkallad i förtid. Det  är också en spännande historia men faller utanför ramen för denna såpopera. Rosenhane skrev till Axel Oxenstierna om ämbetet: "vet dock E. Exc. att det hos oss bliver ringa estimerat och merendels confererat ignobilis et novitiis"

5     "På Richelieus tid var en fallgrop som noll" skrev Birger Sjöberg i Fridas Visor. Pers och Märtas äventyr ägde dock rum 20 år senare vilket också är titeln på en av Dumas romaner där de tre musketörerna och d'Artagnan dyker upp även på Mazarins tid.

Anmärkningar:

Kanske känner den eventuelle läsaren igen några av de namn som nämns i historien om Per och Märta. Schering Rosenhane var bla. överståthållare i Stockholm 1652 - 1663, dvs. en direkt företrädare till Ulf Adelsson och Mats Hellström vilka dock sedan sedan 1968 (typiskt!) måste bära den betydligt mera prosaiska titeln landshövding. På Riddarholmen i Stockholm finns Schering Rosenhanes palats samt Schering Rosenhanes Gränd som går längs vattnet  förbi Norstedt boktryckeri.

Märtas och Scherings bror, hovrättspresidenten Gustaf Rosenhane framstår i de historiska akterna som Sundborg återger dem som en mycket osympatisk person:  omänsklig och hård både mot mor och syster, bördshögfärdig ut i fingerspetsarna. Dessutom var det troligen han som lät förstöra allt material i Hovrättens arkiv som var förmånligt för Per. Ändå var det Gustaf som tillsammans med läkaren Urban Hjärne fick slut på häxprocesserna i Sverige. Dessutom var han  en av Sveriges första lyriska poeter, under pseudonymen Skogekär Bergbo skrev han diktsamlingen Venerid.  Vi citerar inte Bergbo men väl Alf Henrikson som kallar honom en poet  "värd att med måtta prisa."