Allt det förgängliga

Under de skuggande grenarna av en åldrig ek, på Marifreds sömniga kyrkogård, helt nära Mälarens strand, hittar vi denna gravsten. De fåtaliga besökarna talar tyska. Författaren och journalisten, satirikern och samhällskritikern, tillfällighetsdiktaren och reseskildraren Kurt Tucholsky är begraven här efter sitt självmord 1935 i Hindås utanför Göteborg.

Vem var alltså Tucholsky? Född i Berlin 1890, debuterar som författare 1911, juris doktor 1915, därefter till 1932 oerhört produktiv med böcker och artiklar i ett stort antal vitt skilda genrer. Han använde sig av åtminstone 4 pseudonymer förutom sitt eget namn. Det fanns olika skäl till detta men avgörande verkar ha varit att han menade att man inte skulle anses som trovärdig om man framträdde på så skilda områden som kabarévisor, fräcka verser, samhällkritik, reseskildringar eller skönlitteratur och dessutom var jurist i botten. Som humorist, menade han, kunde man aldrig bli tagen på allvar.

”wer glaubt in Deutschland einem politischen Schriftsteller Humor? Dem Satiriker Ernst? Dem Verspielten Kenntnis des Strafgesetzbuches, dem Städteschilderer lustige Verse? Humor diskreditiert.“

Han hade m.a.o. svårt att nischa sig och skulle alltså inte ha passat in nu heller.

Tucholsky har beskrivits som "borgerlig kulturradikal" och stred för att ena liberala och progressiva krafter mot tilltagande militarism och nationalism i hemlandet, främst som journalist i tidskriften Schaubühne, senare Weltbühne.

Vi tänker inte här redogöra för Tucholskys litterära och politiska gärning. Den är ovanligt väl belagd på www, se länkar nedan. Vi koncentrar oss på några aspekter av Tucholskys relation till Sverige, däribland också svenska myndigheters behandling av den statslöse tyske författaren.

Tucholsky fördrivs från Tyskland

Tucholsky kom första gången till Sverige 1928 för att i Kivik skriva på ett teaterstycke om Kolumbus och ställa samman en ny samlingsvolym av sina verk. Han hade redan då känning av de fysiska åkommor som sedan skulle plåga honom till slutet av hans liv. 1929 bodde han från juli till oktober i Läggesta utanför Mariefred och hyrde under tiden villa i Hindås, nära Göteborg, dit han officiellt flyttade i början av 1930 där han bodde till sin död 1935 med avbrott för många och långa resor i Europa också för ett antal operationer som dock inte verkar ha avhjälpt hans medicinska problem.

Redan 1925 då Hindenburg valdes till tysk president förutsåg Tucholsky Weimarrepublikens fall. Hans politiska författarskap blev allt mer aggressivt samtidigt som medicinska och privata problem hopade sig. Hitlerregimens framväxt och dess behandling av hans vänner och medarbetare, speciellt den senare fredspristagaren Carl von Ossietsky, drev honom in i depressioner också under den självvalda exilen i Sverige. 1932 berövades han sitt tyska medborgarskap, hans förmögenhet och alla tillgångar i Tyskland konfiskerades.Den 25/8 skriver "Deutscher Reichsanzeiger und Preussischer Staatsanzeiger" att Tucholsky tillsammans med bl.a. Lion Feuchtwanger, Heinrich Mann och Wilhelm Pieck fråntagits sitt tyska medborgarskap p.g.a. handlingssätt som strider mot plikten till trohet mot Rike och folk och därmed skadat tyska intressen. Kungörelsen avslutas: "Dessa personers förmögenhet beslagtas härmed". Det rörde sig om mycket pengar eftersom Tucholsky under många år varit en framgångsrik och välbetald skribent.

1932 tystnar Tucholsky men i privata brev som senare publicerats visar han sin besvikelse och bitterhet. 1933 brändes hans böcker på bål. Det kan vara värt att citera (i vår egen översättning) vad Frankfurter Zeitung skrev i maj 1933:

Berlins studentkår genomförde igår vid midnatt inom ramen för sin aktion "mot den otyska andan" en planerad förbränning av biblioteksböcker. Den svarta lista man ställt upp var mycket omfattande . Inte bara Karl Marx, Bebel och Lasalle, Remarque, Renn och Tuchlosky, Theodor Heuss, Rathenau och Gumbel utan även Schnitzler, Werfel och bröderna Mann fanns på listan. ... Därefter marscherade man genom Brandenburger Tor till Opernplatz. Strålkastare belyste den stora människomassa som församlat sig runt bålet. Facklorna kastades på bålet. Nio studenter ropade därefter ut deras namn. Man hörde bl.a. Heinrich Mann, Emil Ludwig, Theodor Wolff, Georg Bernhard, Alfred Kerr, Peter Panther, Remarque, Ossietsky, Siegmund Freud, Marx och Kautskh... Därefter talade Doktor Göbbels till studenterna.

Peter Panther var en av Tucholskys pseudonymer.

När Tucholsky förlorade sitt tyska medborgarskap blev hans ställning i Sverige prekär. Depressioner, medicinska och privata problem ackumulerades. I december 1935 tog han en överdos sömnmedel och avled på Sahlgrenska.

"Hitlertyskland och Sverige tog död på honom"

Många myter har spunnits kring Tucholskys död. En kvarvarande uppfattning är att de svenska utlänningsmyndigheternas behandling av honom var en bidragande orsak. I en artikel med ovanstående namn i Tidningen Boken 2-97 heter det t.ex.: "Efter flera år i Sverige drömde han om att bli svensk medborgare - men Sverige ville inte heller ha honom. Det naziinfluerade Sverige stämplade honom som "icke önskvärd" - Kurt Tucholsky tog sitt liv!"

Vi vet att liknande tankegångar för ett par år sedan fördes fram i ledande svensk dagspress men har tyvärr inte kunnat spåra upp dessa artiklar.

Mot bakgrund av dagens hårdhänta och ofta omänskliga svenska asyl- och flyktingpolitik ligger slutsatser av denna typ nära till hands. I Kungliga Bibliotekets samling av Tucholskydokument finns också en kopia av Utlänningskommissionens dossier om Tucholsky. Han ansökte och beviljades s.k. främlingspass i början av 1934 och fick detta förlängt åtminstone en gång. I äkta svensk byråkratisk anda förgicks detta av grundliga undersökningar; yttrande från länsstyrelsen och från landsfiskalen i Hindås inhämtades, skrivelser från hans advokat bifogades liksom ytterligt detaljerade uppgifter från de banker med vilka Tucholsky hade förbindelse. Samtliga referenser var ytterst goda. Landsfiskalen menade att Tucholsky var "en respektabel person" och tillstyrkte ansökan. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anförde för sin del:

För egen del får länsstyrelsen anföra, att ehuru sökandens vistelse här i landet, så vitt den förebragta utredningen ger vid handen, icke kan anses önskvärd, Länsstyrelsen likväl icke vill motsätta sig att sökandens framställning vinner bifall; börande emellertid som landsfiskalen påpekat, Tucholsky icke erhålla arbetstillstånd."

Här menar Länsstyrelsen visserligen att sökandens vistelse i landet "icke kan anses önskvärd" men har ändå inga problem med att bifalla hans ansökan både en och två gånger. Man kan spekulera i vad "icke önskvärd" i detta fall betyder - inget som helst negativt om Tucholsky förekommer i utredningen. Vår hypotes är att epitetet "önskvärd" endast gavs till flyktingar som direkt svarade mot statsintresset, främst utrikespolitiskt. Sverige må ha varit "naziinfluerat" men även en mera objektiv bedömning kunde lätt ha givit vid handen att integrering av personer som berövats sitt tyska medborgarskap och som stod på nazisternas svarta lista skulle vara en belastning för neutralitetspolitiken och därmed inte önskvärd. Trots detta tvekade man alltså inte att ge Tucholsky sitt främlingspass. Han var även mantalsskriven i Hindås och betalade kommunalskatt där.

Men ansökte Tucholsky verkligen om svenskt medborgarskap och nekades detta? I den långa skrivelse som ingår i Utläningskommissionens dossier uttrycker Tucholsky visserligen sin önskan om att bli svensk medborgare och påpekar att han därför håller på att lära sig språket. Det är emellertid knappast fråga om en formell ansökan. I en understreckare i SvD. från 11/8 2003 skriver historikern Barbro Eberan: "efterforskningar i svenska arkiv har uppdagat att han inte ens bemödat sig om ett svenskt medborgarskap utan själv ansökt om ett främlingspass." Vi vet också att Tucholskys advokat i november 1935 avrådde honom från att redan nu ansöka om medborgarskap. Dessutom anger ju både landsfiskal och länsstyrelse att man inte motsätter sig att "sökandens framställning vinner bifall."

I marginalen kan vi anteckna att Tucholsky "fibbade" litet när han skrev sin ansökan. Till synes helt opåkallat meddelar han att han ibland beskyllts för att vara kommunist men att detta inte är sant: det enda politiska parti han tillhört var SPD och dess föregångare USPD. År 1927 invaldes emellertid Tucholsky i styrelsen för den kommunistiska organisationen "Rote Hilfe Deutschland." Vidare uppger han att han inte utövat någon politisk verksamhet i Sverige. Det må vara en definitionsfråga men 1930 och 1931 underteckande Tucholsky bland många andra två upprop i kommunistiska Ny Dag: ett "För Sovjet-Unionens försvar" och ett annat för "Intellektuell världsprotest mot Vit-Finland." Nåja, man förstår att han inte ville sätta strålkastarljuset på detta och myndigheterna verkar inte ha fäst sig vid det hela.

Likaså i marginalen antecknar vi att UD 1935 kallar Tucholsky för "tyske medborgaren" trots att han alltså berövats detta medborgarskap långt tidigare. Svenska myndigheter var ju annars ytterst noga med att följa tysk lag, här har man dock gjort ett avsteg från denna princip...

I den understreckare i Sv.D. som nämndes ovan diskuterar historikern och författaren Barbro Eberan dessa frågor. Eberan drar ungefär samma slutsatser som vi gjort och kommer med en förklaring som vi tror innehåller en bra bit av sanningen:

"Orsaken till hans död låg djupare: i den livsångest som ledsagat honom hela livet och som han nu inte kunde förtränga längre när han inte stod i rampljuset på den tyska scenen. .... Han tog en överdos sömnmedel därför att han, den obotlige pessimisten, inte kunde se en ljusstrimma någonstans. Han stupade på sin oförmåga att anpassa sig i rollen som emigrant och fortsätta sin kamp under andra villkor. Strax före sin död skrev han: ”Att jag har förstört mitt liv vet jag. Att det inte bara var mitt fel vet jag också... Jag har fötts vid fel tid”

Tucholsky dog desillusionerad. Hans böcker brända, hans läsekrets borta. Hans landsmän hade accepterat Hitler. Han satt fast i Hindås och Sverige: reste han utanför landets gränser skulle han inte kunna komma tillbaka. Och någon annanstans att ta vägen fanns inte.

"Hon hade altröst och hette Lydia."

Romanen "Schloß Gripsholm" som skrevs 1929 och kom ut 1931 blev Tucholskys största försäljningsframgång och är väl det verk som tillsammans med den nutida teveserien "Inga Lindström" mest bidragit till att prägla en positiv Sverigebild för en tysk publik. Romanen var egentligen ett beställningsverk från Tucholskys förläggare som ville ha något lättare. Den har filmats två gånger - båda gångerna blev resultatet s.k. kalkoner. Det är en mycket enkel kärlekssaga som i stort sett återspeglar författarens lyckliga sommarmånader i Mariefred tillsammans med åtminstone en kvinna, Lydia, - i boken kallad "die Prinzessin" och i andra sammanhang "Lottchen", i verkligheten journalisten Lisa Mathias. Enligt en pocketupplaga från 2005 är boken sedan den utkom och alltjämt en omtyckt present mellan älskande. Ni kan ju pröva. Vi lockar våra tyskspråkiga läsare med ett frivolare citat:

Ach Du liebes Gottchen
behüte unser Lottchen
vor Hunger, Not und Sturm
und vor dem bösen Hosenwurm.
Amen

Ett dunkelt avsnitt i boken beskriver hur hjältarna "fritar" ett illa behandlat barn från ett barnhem i Läggesta (!) som drivs av en elak tysk dam, fru Adriani. Lisa Mathias lär ha tyckt att just det avsnittet var förfärligt - Tucholsky visste naturligtvis inte någonting om barn. Men något dramatiskt moment måste ju till.

Kritiker och analytiker har i skildringen av fru Adriani velat se en analogi för författarens förhållande till Tyskland. För en okunnig läsare verkar detta som en efterhandskonstruktion men vem vet.

I ett annat litet kåseri diskuterar Tucholsky uttrycket ""die dummen Schweden" (vår översättning):

Här uppe i Sverige har jag kommit på något märkvärdigt. Nämligen: alla tyskar talar alltid och överallt om "de dumma svenskarna" ("die dummen Schweden")

Viste ni det? Inte jag heller.

När jag hörde detta uttryck för första gången trodde jag att det var ett misstag - någon enskild individ som hade missuppfattat något - men nej! Många svenskar har bekräftat det: det är en allmän uppfattning i Sverige att det är en tysk sedvänja att tala om "dummen Schweden." Hur kan det komma sig? I hela mitt liv har jag aldrig hört det.

Vi säger "Alter Schwede" ("gamle svensk"), det är visserligen litet gammalmodigt men Sanders Ordbok bekräftar: "alter Schwede, folkligt, 'gammal vän, ärlig man'."

Men mot slutet av hans liv blev bilden dystrare. Barbro Eberan citerar: ”Sverige tycks vara en tysk provins. Den svenska nationalkänslan är monopoliserad och fylld på flaskor. Den vänder sig endast, endast mot kommunisterna”. Svenska PEN-klubben har instiftat ett årligt Tucholskystipendium på 150 000 SEK till en författare som förföljts i sitt hemland för att ge denne en möjlighet till en kortare vistelse i Sverige. Salman Rushdie och Taslima Nasrin finns bland stipendiaterna - kvalificerade kandidater finns dessvärre i överflöd. Man undrar onekligen hur dagens svenska utlänningsmyndigheter reagerar om mottagarna ansöker om uppehållstillstånd i Sverige för att kunna utnyttja sitt stipendium på avsett sätt?

Vad händer nu?

Är ett öde som Tucholskys tänkbart i Sverige idag? Utan tvivel. Några som kom senare än han klarade sig bättre, kanske för att faran för deras liv var mera direkt och uppenbar, kanske för att de hade bättre kontakter bland de styrande. Dagens Tucholsky, Brandt, Kreisky eller Otto Binder har namn med färre vokaler och ser kanske mera avvikande ut. Återstår att se om något framtida stipendium kommer att delas ut till deras minne.

Vi har svårt att tolka innebörden av den text ur Goethes Faust som skrivits in på Tucholskys gravsten i Mariefred. Fortsättningen lyder:

Das Unzulängliche,
Hier wird's Ereignis;
Das Unbeschreibliche,
Hier ist's getan;

Dessa, mera tydliga, rader skall kanske underförstås. Men de fick nog inte plats. Precis som Tucholsky. Annat än under eken då.

Stockholm, augusti 2007
Bengt O. Karlsson

arkivlänk

Texter av Tucholsky:

Schloß Gripsholm, Rowohlt Taschenbuch Verlag, 2005 (70:e upplagan !!!)

textlog.de. Många texter av Tucholsky

Kurt Tucholsky Gesellschaft. Biografi, bibliografi, många texter.

Papper rörande Kurt Tucholsky. Kungl. Bibliotekets handskriftssamling
speciellt:

"Das Tucholsky-Material des Königlichen Bibliothek zu Stockholm", trebetygsuppsats i tyska språket av Christina Tegling.
Utlänningskommissionens dossier rörande Kurt Tucholsky
Pressklipp av och om Kurt Tucholsky
Zenta Bergkvists samling

Övriga länkar, se text

Standardverket just nu om Sveriges förhållande till Tyskland i samband med andra världskriget är naturligtvis Henrik Arnstads "Spelaren Christian Günther" som Ordet skrev om i oktober 2006 (återgivet här)

Citera som:

Karlsson, Bengt O.. Allt det förgängliga - liknelse, spegling. Flarnfri schalottenlök. 2007-08-16. URL:http://www.karlsson.at/försök/tucholsky.htm. Accessed: 2009-03-25. (Archived by WebCite^® at http://www.webcitation.org/5fXMJa8BK)

Bengt O. Flarnfri schalottenlök
Försök