Vi har alltså redan sett att minnesplaketten på Räntmästarhuset innehåller en hel del oklarheter. Alexander bodde inte i huset hela perioden 1701 - 1710 utan endast några år. Han utväxlades definitiv inte mot greve Piper. Men var han en "berömd författare"? Låt oss se vad de som studerat akterna har att säga om mannen.

Dr. Tingbrand är kategorisk: Han menar att Alexander knappast skrivit något av litterärt värde i vart fall inte under fångenskapen i Sverige. Och han var endast 26 år när han kom hit. Under fångenskapen förkom många försök både från rysk sida, från den fångne Piper och från Karl XIIs kvinnliga släktingar att få Alexander frigiven. Den s.k. defensionskommissionen (ett utskott av rådet som skötte rikets affärer när kungen var utomlands) var böjd att instämma och skrev i september 1707 till kungen att "bemälte prins är intet av särdeles spirituellt förstånd, utan en mycket enfaldig man, som intet skulle kunna förorsaka någon särdeles skada, om han skulle komma härifrån."

En annan källa, eventuellt något partisk, nämligen Georgiens ambassad har mera detaljer och en annan uppfattning. Med anledning av 330 årsdagen av prinsens födelse berättar man på sin website att denne hade ett livligt kulturellt utbyte med svenska vetenskapsmän, politiker och medlemmar av kungens familj. Enligt ambassaden översatte han svenska, ryska och andra verk till georgiska och översatte tillsammans med sin fader bibeln till deras modersmål. (Det framgår inte om detta skulle ha skett före eller under fångenskapen i Stockholm.) Han skulle även ha ställt samman ordböcker och skrivit handböcker för artillerister. Även i andra källor är belagt att han under fångenskapen skaffade en uppsättning georgiska stiltyper från Amsterdam som senare vidarebefordrades till Moskva där hans fader planerade att ge ut böcker på georgiska.

Genom att tänja på definitionerna en aning kan vi väl acceptera att Alexander av Imeretien var "författare" och troligen även "berömd" i vart fall i Georgien. (Se också not 4 i Anmärkningar och källor.) Intressant nog berättar ambassaden att minnesplaketten satts upp av en besökande georgisk historiker, professor Juansher Vateishvili.  Detta skulle ha skett 1996 i samarbete med "Stockholm Municipality."  Stadsmuséets Faktarum sade dock på förfrågan (2004) att man inte kände till plaketten eller vem som satt upp den. I ett annat meddelande berättar ambassaden om ett seminarium i Stockholm i 2007 då professor Vateishvili föreläste om Alexander. I diskussionen  berördes  även  "discrepancies on the inscription on his memorial plaque ." Inga ytterligare detaljer ges. Prof. V. har tydligen skrivit ett historiskt verk om 7 volymer (!) som han skänkte till ambassaden. En volym skall handla om Alexander Bagrationis liv och aktiviteter i Sverige. Den är tydligen skriven på ryska vilket väl gör den något mera tillgänglig för eventuella forskare.

Jag har förgäves försökt utröna betydelsen av titeln "prinsen av Melite" eller "Meliten." Det verkar ha varit gängse dåtida språkbruk. Något "Melite" i Georgien har jag inte lyckats identifiera. Namnet förekommer däremot på en stad och en provins i Turkiet liksom på ett par öar i egeiska havet. Den turkiska staden stod periodvis under armenisk inflytande men knappast georgiskt vad jag har kunnat finna.

Kanske nog berättat om denna "udda fågel" i svenskt 1700-tal som måste ha gjort ett märkligt intryck på de råbarkade svenska karolinerna i välskuren pärlstickad uniform, elegant trimmade mustacher och ett ansiktsuttryck fyllt av furstlig arrogans. Dessutom intellektuell, humanist, författare och flerspråkig. Karl XII själv lär ha sagt att prinsens öde kunde jämföras med hur det skulle sett ut om han själv skulle hamnat i fångenskap hos Krimtatarerna.


Bilden (klickbar) är en reproduktion av en miniatyrmålning från 1703 av Elias Brenner. Originalet finns på KB i Stockholm. (För fler bilder och information se denna sida.)

Ryssarna ansåg tydligen greve Carl Piper så värdefull att man inte ville utväxla honom mot prins Alexander. En mera romantisk version finns i Tidskriften Svenska Familj-Journalen från 1868 (hos Projekt Runeberg) där det heter om Piper att: