|
2009 05 31
Södermalmstorg
Här är dörren, tryck på knappen!
Här bor Fritiof Andersson.
Tänk från denna lyan ser han
hela Stockholm ovanifrån!
(Evert Taube: Fritjof Anderssons polka)
Men efter Slussens ombyggnad gör han inte det längre. Då blir det
till att stirra på en Berlinmur av kommersiella byggnader. Om vi nu
antar att Evert tänkte på utsikten från sin egen "lya" på
Södermalmstorg när han skrev om
den frusne Fritjof som längtade till
Ecuador.
Som vi skrivit tidigare råder det en viss begreppsförvirring om vad
som menas med Södermalmstorg. Emellertid begränsas detta torg på tre
sidor av Södra Stadshusets (numera Stadsmuseets) norra gavel, ett
kvarter som bl.a. innehåller restaurang Blå Dörren resp. Hotell
Hiltons utlöpare med servering. Mot norr och öster är det litet
oklarare, det s.k. Kolingsborg resp. trapporna ner till Ryssgården
kan väl vara begränsningspunkter.1 Före högertrafiken tjänade torget
som vändslinga för ett antal språrvagnslinjer vilket fortfarande kan
anas.
Över vad som nu är Södermalmstorg slingrade sig i många hundra år den
s.k. Göta landsväg, från slottet Tre Kronor, uppför Götgatsbacken
till Skanstull och sedan ned över Södertörn mot rikets sydligare
delar och Europa, vilket ju under lång tid började vid den
skånska gränsen.2 Fortfarande kan man se lämningar av landsvägen,
bl.a. vid Flottsbro och i Salem.
Gustav Vasa färdades landsvägen in mot
staden för att erövra den, drottning Kristina åt andra hållet när hon lämnat tronen.
Men för många som reste samma väg som Kristina fick resan ett abrupt
slut. I hörnet av Stadsmuseet och Peter Myndes Backe låg under
långa tider en ökänd arrestlokal. Här satt bla. Karl XII:s
rådgivare Baron Görtz, offer för ett grymt justitiemord. I
fångkärran fördes de dömda uppför Götgatan. Vid nuvarande biografen
Göta Lejon låg krogen Hamburg där de dödsdömda fick sin sista sup
innan de fördes ut till galgbacken i Johanneshov.
När de som färdades mot huvudstaden kommit så långt som till
nuvarande Södermalmstorg öppnades en ståtlig vy över Mälaren och
Stadsholmen med Slottet Tre Kronor längst bort. Den långa resan var
slut och framför sig kunde resenären äntligen se den stad där hans
förhoppningar eller farhågor skulle infrias.
Samma vy möter än idag den som kommer uppifrån Götgatsbacken eller
från Hornsgatan. Utsikten vidgar sig plötsligt mot Riddarfjärden och
Gamla Stan. Går vi fram till staketet vid Hilton och låter blicken
via Stadshuset följa Norr Mälarstrand kan vi en sommarkväll väster se solen sänka
sig över Västerbron och skapa det speciella ljus som är ett säreget
kännetecken för Stockholm.
Ni förstår, de e vår! De e dröm å mystik!
De e hus ve hus i ett skumraskljus
Ja de gör en glad! De e våran stad!
De e våran stad, ja Eken.
(Ruben Nilsson: Balladen om Eken)
Ja, det var då och i viss mån nu det. Efter Slussens
ombyggnad kommer Göta landsväg, eller för den delen
Götgatsbacken, att ränna rakt in i en räcka kontors- och
affärsbyggnader. Utsikt, horisont och historia försvinner
men det måste väl löna sig förstås.
Kanske kommer man på något sätt att kunna leta sig in bakom
de nya byggnaderna för att få en aning om hur det har sett
ut genom århundradena eller för att titta på solnedgången Men det förutsätter att man med
livhanken i behåll korsat den mångfiliga motorväg som
slussar biltrafiken från Hornsgatan in i Gamla Stan.
Det inklämda Södermalmstorg (med Karl Johans staty?) enligt
vinnande förslag.
Göta landsväg vid Salem
Vad är det för ena dårar som härjar i stan, serru!
Glada som barn, med sitt sattyg till plan!
........
Men titta dej runt omkring, titta noga som fan!
För endera dan, serru, så river dom hela stan!
(Olle Adolphson: Gustav Lindströms
visa)
Noter:
1 Den ovärderliga "Stockholm från A
till Ö" av Hans Harlén skriver: "Nr (1) är
Stadsmuseet, nr 2 Rotundan (Kolingsborg, en tid diskolokal
Bobbadilla), nr 4 Johan Skyttes hus, nr 6 Jacob Grundels
hus, nr 8 Marschalkska (Hedenströmska) huset. I nummer 4 hade Anders
Zorn sin ateljé 1913 - 1920, var senare bostad för Evert
Taube."
2 När
Öresundsbron invigdes skrev det på åtskilliga håll i pressen
att "Sverige och Danmark har nu för första gången fått en
fast landförbindelse." Helt fel.
Randanmärkning: Vi har
tidigare med ett visst eftertryck kritiserat praktiskt
taget samtliga förslag till ombyggnad för deras historielöshet.
Det betyder naturligtvis inte att vi anser att det gamla
klöverbladet med allt vad det tillhör skall bevaras som
bl.a.
Peter Cornell vill i en Expressenartikel. (Däremot instämmer vi i
hans beskrivning av förslaget som "Två landgångar från
Söder till Gamla Stan. Mot Söder en skärm av nya byggnader
utmed kajen. Både platsen och dess ande är utraderade.")
Men i förslagsställarnas iver att sätta sitt eget
bomärke på det framtida Stockholm, har man glömt bort eller
nonchalerat platsens historiska dimension. Geologiskt: genom
årtusendenas landhöjning har Åsön växt ihop med Stadsholmen.
Nu hugger man upp ett väldigt sår mellan de två öarna.
Historiskt: Kristinas, Polhems och Karl Johans insatser
raderas ut fullständigt liksom det gamla järnbärandet mellan
Mälaren och Saltsjön som betytt så mycket för Sveriges
välstånd och utveckling. Det borde ha varit möjligt
att på något sätt bibehålla eller erinra om dessa och andra
företeelser och händelser även i en modern design.
(Vi har tolkat förslaget så att man flyttat Karl Johans
staty till det inklämda Södermalmstorg. Tydligare kan den
kompletta historielösheten inte demonstreras).
Såvitt vi förstår kommer själva "Slussen" att
bestå av en smal ränna i mitten av en bred ström, hur det nu
skall fungera. Men
på arkitektkontorets bilder verkar båtar simma omkring
litet hur som helst. Och blir det inga ekologiska
effekter av denna brutala öppning mellan de två
vattenmassorna? Vad händer när Saltsjön får högre
vattenstånd än Mälaren Det händer sällan men det förkommer.
Läs om Göta Landsväg:
Resa i svunnen tid
Brännkyrka hembygdsförening
Göta Landsväg
har anor från järnåldern (leta
rätt på faktaruta 34483.html - fungerar inte idag) Mycket fin beskrivning med bilder.
|