Reaktionerna i Österrike efter den schweiziska
minaretomröstningen skiljer sig -ytligt sett- inte så mycket
från de svenska eller från andra europeiska länders.
Kommentarerna är dock något kryddade med den
överlägsenhetskänsla gentemot Schweiz som är vanlig här. "Så
bigotta är i vart fall inte vi." Skrapar man litet på
ytan träder dock en något annorlunda bild fram.
Ett undantag från det fromma avståndstagandet utgör landets
största dagstidning "Kronenzeitung." Tidningen är ett
boulevardblad av allra värsta sort. Men man beräknar att den
läses av ca 1 miljon människor dagligen. Dess politiska vikt
kan inte underskattas. Den nuvarande socialdemokratiske
förbundskanslern skrev före det senast valet ett brev till
tidningen där han lovade att anordna folkomröstning om varje
framtida förändring i EU-fördragen. Eftersom det
konservativa partiet inte accepgterade ett sådant krav anser
många bedömare att
detta var den direkta anledningen till att
socialdemokraterna, om inte vann valet, så dock förlorade
minst av regeringspartierna.
Tisdagsupplagans texter är delvis så motbjudande att man
inte kan citera dem. Bland de lindrigare är en kolumnist som
efter att i en halv spalt ha listat alla gamla fördomar om
Schweiz kommer fram till att "
man har grovt underskattat
er, kära schweizare. Nu har ni rättat till den bild vi haft av
er. En välkommen signal i denna värld fylld av modlöshet och
resignation." Och chefredaktören själv som roar sig med
att skriva dagsvers skriver i orimmad översättning: "
Skulle
det gå efter regeringens vilja skulle Schweiz snart ha många
minareter vilket ju bland muslimer oftast är ett krav på
äganderätt. Men i Schweiz är det folkets vilja
som gäller. Det är landets styrka och stolthet. Även om det
retar alla godhjärtade människor - folket har talat och
därmed basta!"
(I samma nummer men i ett annat sammanhang beskrivs
invandrarna som "
polska biltjuvar, nigerianska
drogdealers, georgiska maffiosi, rumänska inbrottstjuvar,
ryska kvinnohandlare, tjetejenska terrorister...indiska
knivhuggare, italienska skyddspengutpressare, kurdiska
kravallmakare och iranska proffsmördare" som
tolereras av samhället.)
En sådan omröstnimng vore av författningsmässiga skäl inte
möjlig i Österrike säger man här och slår sig för
bröstet.. Samtidigt säger inrikesministern "j
ag lyssnar
hellre till kyrkklockor än till böneutropare." I mera
sansade "Der Standard" påpekar Farid Hafez,
österrikisk forskare vid
universitet i Wien, att man i Kärnten och Voralberg redan
2008 förbjöd byggandet av minareter och moskéer. Förbuden
möjliggjordes genom att det konservativa partiet
(regeringspartiet ÖVP) lierade sig med det postfascisitiska
FPÖ. Hafez påpekar att medan i Schweiz politiska partier,
kyrkor och stora delar av det civila samhället i sällspord
enighet fördömer minaretförbudet finns det ingen sådan enig
front i Österrike. Biskopen av Feldkirch understödde
bygganadsförbudet och t.o.m. regeringsmdlemmar hittade
passande argument för att inte tillåta moskéer och
minareter.
Rubriken till detta inlägg är tagen från en FPÖ-affisch från
senaste parlamentsvalet.
FPÖ
är ett öppet rasistiskt och främlingsfientligt parti vars
valmaterial förmodligen vore otänkbart - och möjligen
olagligt- i det flesta europeiska länder. I motsats till
extrempartierna i Sverige, Fankrike, England och Belgien är
FPÖ ett stort parti. I parlamentet det tredje största, i
förbundslandet Wien det näst största. Det är ingen alltför
vågad prognos att FPÖ kommer att bli större än
socialdemokraterna i nästa parlamentsval och större än de
konservativa i valet i Wien, båda nästa år. I så fall
ligger vägen öppen för regeringskoalitioner mellan
konservativa och FPÖ, i Wien möjligen under en borgmästare
från FPÖ. Dss ledare Hans-Christian Strache har
fotograferats i naziuniform "i ungdomligt oförstånd" säger
han själv och hälsas regelbundet på valmöten av ungdomar med
Hitlerhälsning.
Schweizarna står alltså inte ensamma, i själva verket
överträffas de vida av österrikiska politiska partier och
strömningar i opinionen. Och hur skulle en omröstning i
Sverige slå? Det kraftiga uppsvinget för Sverigedemokraterna
är ett klart varningstecken.
En otrevlig bieffekt är att det blir allt svårare att
framföra seriös kritik mot den muslimska religionen och
framför allt mot dess prästerskap. Även om kritiken
grundas sig på de bästa upplysningstraditioner löper
kritikerna stor risk att buntas ihop med Strache, Åkesson
och Blocher. Därmed fördröjs eller förhindras den
reformation av den muslimska religionen som är trängande
nödvändig om den skall fungera i ett sekulärt samhälle. Och
innan detta sker har de verkliga islamofoberna, som
naturligtvis är vanliga xenofober, ett lätt spel.
arkivlänk
