Bengt O.
Flarnfri schalottenlök
 

 

Lökring januari 2010

 
 
2010 01 31
Hemlandets söner. Och döttrar.
Det här är tänkt att visa att absurditet inte är begränsad till Sverige. Ibland är det kanske ännu värre på andra håll.



Klicka på bilden för att komma till en av kampanjsidorna där även sången finns.
"Utbildningsdepartmentet" i Österrike lanserat en kampanj för  en "utbildningsreform" för ungdom i Österrike. Som dragplåster har man bla. engagerat en populär artist, Christina Stürmer som bla. framför en "rap"-version av Österrikes nationalsång.

Österrikes nationalhymn skrevs urprungligen av en tjeckisk (böhmisk) kvinnlig författare, Paula von Preradović . I texten heter det bla. "Heimat bist Du großer Söhne" dvs. ungefär "Du (=Österrike) är stora söners hemland."  Upprepade försök att ändra det könsbundna begreppet "söner" till något som även kunde omfatta kvinnor har gjorts men alltid stött på patrull. Nu vill vi med skärpa understryka att trots att vi i princip är emot all historiervisionism och textändring av politiska korrekthetsskäl ("fick hon höra barnen, då fick hon så bråttom") menar att just denna ändring vore synnerligen befogad  - det är trots allt landets nationella hymn och spelas även för framgångsrika sportkvinnor i internationella sammanhang t.ex.

Nåväl, utbildningsdepartementet och Cristina sjunger ( tja..) nu en text som man ändrat till "Söhne und Töchter" dvs. "söner och döttrar" - ytterst välmotiverat i sammanhanget. Men då hade man inte gjort upp räkningen med de konservativa krafterna. Utbildningsdepartement är i socialdemokratiska händer. Koalitionspartner ÖVP vrider och vänder på sig, man vill ju inte stöta sig med kvinnliga väljare, men menar att  det finns väl andra och viktigare frågor. Och sen låter det ju inte så bra, rent språkligt sett. Högerextrema FPÖ och BZÖ är naturligtvis emot varje förändring.

Och det musikförlag som tydligen har vissa rättigheter vidtar rättsliga åtgärder mot utbildningsdepartmentet och Stürmer. "Kriminell textförändring" säger man och dessutom "förfalskning av musik" genom "rockversionen" och f.ö. också "obetald kommersiell användning."

Här är en länk till alla relevanta texter (DE) och dessutom en möjlighet att höra Christina Stürmers version.

Die Presse har gjort en en genomgång av 43 europiska nationalsånger  (DE) - det är ingen vacker bild som målas upp. Värst är naturligtvis Frankrikes och Hollands. Alla som kan tyska rekommenderas att läsa den artikeln. Vi har tidigare skrivit om dessa otidsenliga företeelser under rubriken "Oppitopp vår panamanska flagga."

Österrike har en mängd politiska och sociala problem som måste lösas. En grotesk strid om asylsökandes rättigheter pågår för fullt. Budgetförslaget för 2010 - 2011 har skjutits upp för att inte regeringspartierna skall drabbas i de viktiga regionalvalen senare i år genom förslag till impopulära åtgärder . Och under allt detta seglar högerextrema FPÖ upp med anspråk på att bli landets andra största parti och kunna bilda regering med de konservativa och kanske göra anpråk på borgmästarämbetet i Wien. Korruption och maktmissbruk i alla partier florerar vilt och "den ena handen tvättar den andra" - låt du bli mitt partis affärer  så låter jag bli dina. Givetvis kan en debatt om nationalsången komma oerhört väl till pass för samtliga inblandade - en fråga där befolkningen verkligen kan engagera sig.

Tacka vet vi Sahlins handväska tänkte vi skriva men så slår det oss: det är naturligtvis ett tryggare ämne att diskutera än t.ex. sjukkasseförsämring och den groteska antisemitismen i Malmö med omnejd.


Not: Lika egendomligt som att höra damlandslaget sjunga om fosterlandets stora söner är det att höra de fina fotbollsspelarna av Surinamsk härkomst sjunga: "Jag är Wilhelm av Oranien av tyskt blod."


arkivlänk                


 
2010 01 04
Blott Barbariet var en gång fosterländskt
I ett litet sidospår i kommentarerna till Karin Stensdotters bloggpost "Försök till sammanfattning" blev det en liten diskussion om den rubricerade frasen. Det är Tegnér naturligtvis och Tage Danielsons pastisch "Det eviga" kom också upp i sammanhanget.

Redan 2005 skrev vi om denna dikt under rubriken Ett skimmer över Tages dagar. Det är oss ett nöje och nästintill en plikt att återpublicera denna text även på Flarnfri schalottenlök. En av poängerna (om det finns några) med inlägget var att visa att det inte går att skriva pastischer längre eftersom det inte finns några dikter att pastischera.

Flera av de namn som förekommer i inlägget från 2005 (Linda Skugge, Alicio Hernandez, K.G.Hammar osv) är nog obekanta för dagens läsare men vi låter dem stå kvar. Ett ögonblick lekte vi med tanken att uppdatera verserna:

"Giv plats, giv plats, Bodil Zalesky nalkas"
eller kanske

"Sen Gunnar Pettersson av prinskorv och av sylta,
 oss än en ren och himmelsk urbild ger,
 vi andra skulle bara snylta
om vi försökte oss att skapa mer."
Eller:

"Bollmoras sånggudinna flyttade åt söder,
fast Karin Stensdotter på franska bröt,
med svenska bullar  -beska -hon oss föder,
och vi, som läsare, vi skämdes väl men njöt."
Nja, det går nog inte. Som vi redan skrev 2005 är nog Tegnérs hyllning till Svenska Akademin en av de dikter som parodierats mest i studentikosa och politiska sammanhang, på firmafester o.dyl.  Men, som sagt, nu går det inte längre eftersom ingen  ändå känner till förlagan. Och några nutida  förlagor finns det knappast. Lotta Lotass och Bodil Malmsten kan man parodiera (busenkelt) men de har aldrig skrivit något som är så bestående att man kan göra en pastisch på det.

Avslutningsvis visar vi hur några skalder hanterat strofen om barbariet.

Tegner själv:

All bildning står på ofri grund till slutet,
blott Barbariet var en gång fosterländskt;
men vett blef plantadt, jernhårdt språk blev brutet,
och sången stämd och lifvet mänskligt njutet
och hvad Gustaviskt var blef derför efven Svenskt


Liberalen Per Staaf 1886 där han hånade det oscarianska etablissmanget:

All bildning är dock ofri ganska mycket,
Och med Karl Johan blef det franska svenskt:
Men Oskar bröt det utländska förtrycket
Och gaf oss det Bismarckianska tycket,
Och hvad förlegat var, blef derför fosterländskt.

Tage Danielsson 1967 (?):

All bildning står på ofri grund till slutet,
blott barbarit var en gång fosterländskt.
Om än vårt spåk blev mera engelskt brutet,
vårt lejons rytande blev ändå rutet.
Fast dåligt översatt, så lät det rätt så svenskt.

och. givetvis, Fredrik Reinfeldt, 2009:

Ursvenskt är bara barbariet.
Resten av utvecklingen har kommit utifrån


arkivlänk