(OBS: Länkar och källor längst ner)

Om "I dödsriket" skriver Jonas Söderström i "På Kornet".

Den råa betongen.
Labyrintiskt svårt att hitta.
Det kalla, konstgjorda ljuset som aldrig slocknar, men inte heller lyser upp de där mörka hörnen.
Den ekande tomheten och den gnagande känslan av hot.

Min bild av dödsriket är parkeringsgaraget.

En fin metafor - så vitt jag vet aldrig tidigare använd.

Hur föreställer man sig då i allmänhet dödsriket eller "helvetet" för att använda ett vardagligt ord? Säkert finns det långa akademiska avhandlingar om detta - jag orkar inte titta efter. Bilden av kroppar som pinas i evig eld kommer tydligen via persiska myter in i bibeln .

Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt ett brinnande Gehenna.

säger Jesus i Matteus 5 och menar därmed en bränngrop för sopor som fanns utanför stadsmuren i Jerusalem och där elden aldrig slocknade. (Ganska häftig text f.ö. En annan gång:

 I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna? )

Annars talar man gärna om "Inferno" eller t.o.m. "Dantes Inferno" .  En enkel rundgoogling visar att 9 av 10 personer som använder denna term inte har någon som helst aning om vad det är frågan om utan bara använder den som en lös etikett på någon allmänt otrevlig plats eller förvirrat sakernas tillstånd. För många nutida läsare är naturligtvis Dante Alighieri, i likhet med James Joyce och Björn Ranelid, en av dessa författare som det är betydligt roligare att läsa om än av. Men Divina Commedia har sina poänger. Inferno är inget vanligt helvete utan ytterst väl organiserat. Det är uppdelat i 9 kretsar. Krets 7 är uppdelad i tre "ringar" för bl.a. mördare, självmördare, sodomiter och ockrare. Krets 8 har tio "avdelningar" bl.a. för kopplare, lismare, trollkarlar och oredliga ämbetsmän. Man bör lägga märke till att astrologer, kiromantiker, spåmän och allehanda new-age figurer placeras här. Längst ner återfinns naturligtvis Satan själv tillsammans med Judas, Brutus och Cassius.

Ur Shakespeares Julius Caesar.)

Dante har naturligtvis inte missat tillfället att göra upp gamla räkningar genom att placera folk han inte tycker om i Helvetet - mycket har skrivits om detta. Sant är att man träffar en del märkliga människor där, exempelvis Semiramis, hon med de hängande trädgårdarna, Cleopatra och Tristan och Isolde (kom de verkligen åt att synda ordentligt? - jag minns inte riktigt). Ett känt par, som hade varit värt ett bättre öde är Paolo och hans svägerska Francesca. De läste tillsammans en bok om Sir Lancelot som ju var efter sin chefs, kung Arthurs, hustru Guinevra. När man kom till stället där dessa kysstes var det färdigt även för Paolo och Francesca:

Tutto tremante...Det här var vad man menade med "romantik" förr i världen. Nu är det Jennifer Lopez och Ben Affleck.

Själve f-n förekommer åtminstone i en av Woody Allen's filmer, Deconstructing Harry. Woody, den kanske mest intellektuelle av filmregissörer, måste ha tänkt på Dante när han i rollen som en neurotisk författare berättar om sitt nästa projekt. Det utspelar sig i helvetet och "det ger mig naturligtvis goda möjligheter att göra upp en del gamla räkningar" (citerat och översatt efter minnet.)  I nästa scen ser man författaren åka hiss ner i helvetet och en inspelad röst ropar ut varje våning som på ett bättre varuhus:

- Fifth floor: aggressive panhandlers and bookmakers
- Sixth floor: right wing extremists, serial killers and lawyers who appear on television
- Seventh floor: The Media. Sorry, this floor is all filled up.
- Eight floor: TV evangelists and NRA

På 9:e våningen (naturligtvis) återfinnes den onde själv - dock i skepnad av en sympatisk Billy Crystal. Det är överhuvudtaget inte så hemskt där, man har t.o.m. luftkonditionering. 

- You have air conditioning in Hell!!!
- Sure. It fucks up the ozon layer.