Bengt O.
Flarnfri schalottenlök		  

 

Erwin Klipspringer kommer tillbaka
 Inlägg
 
Första sidan
Försök
Bloggtexter
Lökringar
Skivor ur verklighetens limpa
Erwin Klipspringer kommer tillbaka
Om krönikören, cookies, friskrivning m.m.
Kommentarer på andras bloggar
Arkiv.
 
2010 02 26
Olympiska nyheter!
Det gick ju inte så bra för Sveriges alpina skidåkare i de olympiska spelen i Vancouver. Dags för en ny strategi kanske? Under djupaste tysthetslöfte kan Flarnfri idag avslöja att förhandlingarna mellan E. Klipspringer och Svenska Skidförbundet om lagledarposten är så gott som avslutade. För Flarnfris utsände avslöjar K. huvuddragen i sitt nytänkande:

- I teknikgrenarna är det ju tyvärr så att åkarna genom att åka för nära de pinnar som placerats ut i banan ofta snavar eller åker fel.  Jag tänkte mig därför att vi skulle öva på att ta ut svängarna litet bättre så blev det mera plats liksom. I fartgrenarna händer det ju att man på grund av den höga hastigheten ofta ramlar omkull och kanske slår sig. Genom att gå över till den s.k. snöplogsstilen kan detta undvikas och våra herrar och damer få en riskfri nedkomst.

Vi tackar K. för samtalet. Om inte denna taktik skulle kvalificera oss för VM och OS vore det väl ytterst märkligt. K. är med säkerhet mannen att ta oss till de stora mästerskapen. Vad vi nu skall göra där.

(Not: ovanstående är inte en attack på svensk skidåkning utan helt föranledd av det gapskratt vi brast ut i när vi läste följande rubrik i dagens DN: Lagerbäck förhandlar med Nigerias landslag. Men om han kan få dessa representanter för offensiv gladfotboll att gå över till 1-10-0 taktiken är kanske trots allt tveksamt.)


arkivlänk                


 
2008 06 22
Lysande insats av fotbollslandslaget
"Min filosofi handlar om att aldrig ge upp och att aldrig vara rädd att förlora,"  säger Lars Lagerbäck.   "Jag betonar varje dag för mina spelare att de ska aldrig vara rädda för att släppa in ett mål och aldrig sluta kämpa. Jag såg att några spelare låg i gräset då,"  säger Lagerbäck. "Men jag skrek åt dem att resa sig, hämta bollen ur nätet och fortsätta spela. Jag försöker förklara för mina spelare att de aldrig ska ge upp. Jag sätter upp mål för dem och säger att de inte ska vara rädda för att förlora. Men jag tror att det här laget kan göra ännu bättre än så här. Det är verkligen något speciellt med det här laget ."

Att det trots denna berömvärda inställning inte gick så bra för det svenska landslaget har naturligtvis kommit diskussionen om förnyelse att flamma upp på nytt. Svenska Fotbollsförbundets ordförande, Lars Lagrell, meddelar dock att både styrelse och ordförandekonferens har utalat ett totalt stöd  för den nuvarande lagledningen. "Man kan inte dra slutsatser av en enda match" säger Lagrell. Även Lagerbäck är nöjd: "Det har varit ett perfekt mästerskap om man tittar till planeringen" säger landslagschefen. Enligt ledningen "gjorde man allt rätt vid sidan av plan."  "På plan gick det inte lika bra" men man kan naturligtvis inte begära allting speciellt som Zlatans knä krånglade. "Jag är oerhört priviligierad som har det här jobbet, det höjer motivationen att få uppleva ytterligare ett mästerskap" tillägger Lagerbäck.

Efter Rysslands framgång mot Holland kommer ju svenskarnas insats dessutom i ett helt nytt läge. Holland besegrade ju både Italien och Frankrike med tre måls övervikt men förlorade med två mål mot Ryssland, precis som Sverige. Man kan alltså säga att Sverige är bättre än Frankrike och Italien. Skulle Ryssland eller Italien ha ytterligare framgångar i turneringen kommer ju den svenska insatsen att vara ännu mera lysande. Den  enda förändring man behöver tänka sig skulle väl vara att Lagerbäck lär sig knyta slipsen ordentligt och möjligen en rollator till Fredrik Ljungberg om nu grodätarna i UEFA tillåter denna taktik.

Not: Alla citat är autentiska och har hämtats från DN:s sportbilaga 20/6 2008. Det inledande citatet är dock egentligen från Turkiets lagledare Fatih Terim men vi antar att det också återspeglar den måhända mera inbundne svenska chefstränarens inställning.




 

2005 09 10
Alltid exakt samma miljöer

det är helt vackert, det är helt och hållet detta som är jag. Mineralvattenbaren i Colettes källare! Detta är tryggheten.

Fredrik Strage, DN Kultur, 9/9 2005



Jag vet att min "vän" Klipspringer alltid tyckt synd om mig eftersom jag egentligen aldrig lämnat Gnarp, den lilla staden söder om Sundsvall, utom en gång då vi tillsammans besökte "Debaser" vid Slussen och jag fick ont i huvudet. Och nog känner jag litet självmedlidande ibland när jag ser honom komma hem med nya fascinerande etiketter på  sin stiliga kabinväska i svart skinn från Louis Vuitton. "Du, Klippis," säger jag, "du som rest över hela världen och sett så mycket  måste väl vara en lycklig människa?"

Klipspringer betraktar mig trött genom sin Armata di Mareglasögon från Vidivici och säger: "Det spelar ingen roll om jag åkt till London, Paris, New York, Los Angeles eller Berlin. Kulturellt och mentalt förflyttar jag mig inte en millimeter från det så kallade SoFo-området på Södermalm i Stockholm."

"Jasåru", genmäler jag, "men det sägs ju att det bästa med att resa är att man upptäcker nya saker"? "Det kan så tyckas" svarar den sardoniske cynikern, "men jag hamnar alltid i exakt samma miljöer: bohemiskt minimalistiska caffelatte-enklaver där alla har basebollkeps och designerjeans, butiker fyllda av  snuskigt dyra doftljus och Barbapappa-­statyetter".  "Barbapappa" - undrar jag förvånat, "hur i allsindar kan det komma sig - i Albanien  känner dom verkligen till Barbapappa? Och har man verkligen designerjeans i Mozambique eller Kirgizistan?" - undrar jag alltmera förbryllad.

"Det är så här" säger den kuslige kufen, "när jag skall resa någonstans ringer jag mina vänner och dom säger alltid 'Å, Lusaka är fantastiskt. Du måste kolla upp uteserveringarna med chèvre & valnöts-focaccia på Saddam Hussein Street.' Eller Jo'burg? Jag köpte de mest fantastiska doftljus med magnoliacitrongräsarom nere i Soweto.' 'Surinam! Du får inte försumma Bruine Bonen met Rijst på Krasnapolsky. Och deras Gemberbier!' Ja, så blir det som det blir. Alltid exakt samma miljöer.  Popkulturella getton där man talar föraktfullt om svenskarna som äter köttbullar.  Paramaribo Salzburg Chisinau; allt är likadant och sjukligt fräscht och personalen ängsligt dryg ."

Betänksamt skakar jag på huvudet. Det är alltså ett trist och meninglöst liv som K. för trots dess yttre glans. Det är nog så att Gnarp är mera spännande i alla fall. Och jag förstår att jag varit en otacksam idiot som gnällt över servicen på Goggos Restaurang och Pizzeria.

"Men att komma hem är väl i alla fall som en schlager?" - undrar jag försiktigt.

"Ja, det skall vara 'Ingen vill veta var du köpt din tröja' då" säger K.  och sörplar missmodigt vidare på sin latte.

 

Not: Kursiverade passager så gott som ordagrant citerade ur en kulturartikel av Fredrik Strage i DN 9/9 2005 med samma rubrik som ovanstående inlägg. K. och jag vill nämligen understryka att det inte bara är kulturknuttar som har det tufft.