2004 04 20

 One very smart lady....

"Any girl can be glamorous. All she has to do is stand still and look stupid."

Den relativt nya bloggen Explikation (tyvärr utan kommentarmöjligheter) skriver om vetenskap och film och refererar en artikel i Wired om en kommande film om kvinnliga vetenskapare, bl.a. Hedy Lamarr som, enligt Explikation, "fick patent på "frequency hopping" som blev grunden till hur mobilnäten är uppbyggda. Hon arbetade med att göra signalerna som styr torpeder säkra. "

 And thereby hangs a tale, som Explikation förbigår och Wired endast nuddar vid. Detta möjligen för att inte verka sexistiska men en bra historia är en bra historia och förtjänar att berättas även om den för tillfället inte är p.c.

Lamarr föddes i Wien och hette ursprungligen Eva Marie Kiesler.  Hon medverkade i mitten av 30-talet i ett flertal tyskspråkiga filmer, framför allt den berömt/beryktade Extase (Ecstacy) med sina för den tiden vågade nakenscener och frispråkighet.  1935 flydde hon till London där hon träffade Louis B. Mayer som tog henne med till USA där hon blev en firad och glamorös stjärna under sitt nya namn. Hon gjorde ett stort antal filmer, bl.a. förfilmningar av ett par av Steinbecks romaner,  och var en av Hollywoods stora stjärnor, speciellt under 1940-talet. Hon spelade -och det som jämbördig partner - mot bl.a. James Stewart, Clark Gable, Spencer Tracy och Judy Garland.  Hon lär ha tackat nej till rollen som Ilsa Lund Laszlo.

Hennes liv var dramatiskt nog för att ge stoff till en spännande film även om det är svårt att i efterhand avgöra vad som är legend respektive sanning.  Hennes första man var vapenhandlare och -konstruktör. Han lär ha varit sjukligt svartsjuk och aldrig lämnat Hedy ensam vilket fick till följd att hon var tvungen att sitta med i makens diskussioner med nazistiska ingenjörer och andra koryféer om nya vapensystem, speciellt fjärrstyrning av torpeder. Det skulle ha gett henne idéen till den uppfinning som sedermera blev känd som "the spread-spectrum patent" eller som vi ju skulle säga idag "simultaneous multi-channel operations" .  Hedy avskydde emellertid nazisterna och Hitler, drogade den tjänsteflicka som skulle hålla uppsikt över henne och rymde till London.

Hon var gift ytterligare fem gånger. Hon var också bitsk i kommentaren som kan ses av det citerade exemplet.

En bra site som på ett seriöst sätt sammanfattar hennes liv och karriär är Hommage à Hedy Lamarr (titlen till trots med text på valvis engelska eller tyska), understödd av staden Wiens kulturprogram. (Och ja, nakenscenen från Extase finns med...)

 Österrikiska filmarkivet har just nu ett par retrospektiver om österrikare i Hollywood men har, så vitt vi kan se av programmet, alldeles glömt bort Eva Marie. Vi får väl hoppas att hon blir ordentligt återupprättad av den film som tydligen är i görningen.

2006 05 12

Calling Hedwig Eva Maria Kiesler

Filmen om hennes liv har idag premiär i Wien. Vi tänker inte se den.

Regissören, Georg Misch, beskriver med hjälp av hennes son, en telefonhandlare, myterna men också det fortgående kroppsliga och själsliga förfallet hos en kvinna som dog år 2000, 85 år gammal.

Det vill vi inte veta någonting om. Vi vill behålla minnet av den unga bankirsdottern av fin familj i Wien som drogade den tjänsteflicka som den sjukligt svartsjuke maken satt att bevaka henne och rymde till London och senare USA där hon tillsammans med en medarbetare fick patent på ett avancerat styrsystem för undervattenstorpeder ("the spread-spectrum patent") inspirerat  av det hon tjyvlyssnat vid middagarna med maken och hans hitlertrogna kollegor. I förbifarten hann hon med att spela in dens seriösa filmens första egentliga nakenscen och när hon kom till Hollywood blev hon en stor stjärna under artistnamnet Hedy Lamarr och spelade som jämnbördig mot Judy Garland, Spencer Tracy, Clark Gable och andra.

Vi skrev om Hedy Lamarr 2004 under rubriken One very smart lady med anledning av en artikel i Wired på vilken vi uppmärksammats av den tyvärr numera nedlagda vetenskapsbloggen Explikation.  Artikeln i Wired handlade om att medel hade beviljats för två filmer om bortglömda kvinnliga vetenskapare. Filmen om Rosalind Franklin, The Broken Code, med Peter Bogdanovic som regissör beräknas ha premiär år 2007: (Rosalind Franklins forskning om den berömda dubbelspiralen uttnyttjades av andra forskare som sedermera fick nobelpriset.) Gretchen Somerfeld fick pengar för att skriva ett manus om Hedy Lamarr men ingenting verkar ha kommit ut av det. I stället kom alltså filmen Calling Hedy Lamarr vilken, av rescensionerna att döma, verkar ha koncentrerat på andra aspekter av hennes fascinerande liv.

Vår ursprungliga artikel har länkar bla. till en site sponsrad av staden Wiens kulturprogram: Hommage à Hedy Lamarr, trots namnet med text på valvis engelska och tyska. Där finns också en länk till filmen Extase med den berömda nakenscenen i frimärksformat. Ni kan gott titta på den (men ni måste ha aggressiva QuickTime)  eftersom den med dagens mått  snarast måste betraktas som gullig, vi hittar inget bättre ord.

Somerfeld, vars screenplay tydligen aldrig filmades sade i Wiredartikeln: "my point of view in the screenplay was she was very out of sync for her time. (Her life would have been different) had she been born in a different era when women with both brains and beauty could have flourished instead of being oppressed."  Ja, när skulle det vara? Fortfarande skriver imdb om "Two facets that don't seem to belong to the same woman."

Hedy, som avverkade sex äkta män, var bitsk i repliken och hade en realistisk inställning till sitt jobb: "Any girl can be glamoruos. All she has to do is to stand still and look stupid."  Hennes patent gick ut just innan man kom på att dess princip också var grundläggande för mobil telefoni.

Eva Marias son, telefonhandlaren, strödde hennes aska i Wienerwald, vid Grinzing.

permalänk