Flarnfri schalottenlök
Bengt O.
Inlägg
2005 12 14
Lundgren
Ja, eller Lohengrin då om det skall vara så noga. I lördags hade en med spänning motsedd nyinscenering av Wagners opera premiär på Wiens Staatsoper. Själva satt vi hemma och tittade på Der Bulle von Tölz i TV men det var en stor händelse i Wiens kulturliv. Regissören var en nyzealändare känd för sin avancerade regiteater  dvs. den sortens uppsättningar där man låter Hamlet ha jeans och läderjacka eller låter Papageno uppträda utklädd till clown.

Reaktionerna blev de förutsedda. Sångare och orkester fick beröm och stormande applåder, regissören visslingar och burop. "Ett svineri!". "En skandal". "Operachefen måste avgå" var några av de högröstade och ilskna reaktioner från publiken som TV registrerade. "Gränslöst infantilt" skrev der Standard. "Musikaliskt sensationellt men en löjlig uppsättning utan regi" skrev die Presse.
tNu är Lohengrin i och för sig en ganska löjlig opera där bl.a. en svan förekommer i olika sammanhang. Som vi kan se av bilden använde sig regissören av en grön plastsvan. Elsa, som den lösmynta huvudhjältinnan heter, framställdes av någon anledning som blind vilket dock hade det goda med sig att hon slapp se "den hässlichen Hosenanzug ... in den sie Kostümbildner Klaus Grünberg steckt. Er sieht aus wie in aller Eile von Deutschlands Bundeskanzlerin geborgt"  som der Standard skrev. (Den fula byxdress som såg ut som om den i all hast lånats från Tysklands förbundskansler -  inte snällt sagt vare sig mot Angela Merkel eller sångerskan.)

Sångarna John Botha och Soile Isokovski bejublades - med rätta att döma av de avsnitt som sändes på TV. Men -allvarligt talat- ålder och omfång gör det tämligen svårt att acceptera dem som ett ungt passionerat kärlekspar. Själva har vi två absoluta favoriter bland operadivorna. Den ena är naturligtvis Bianca Castafiore, den andra den underbara Cecilia Bartoli som just kommit ut med en ny CD Opera proibita.  Åh, Cecilia - vi gav själva upp vår korta men lovande karriär som operasångare för hennes skull.

Hur som haver, det här är en av de märkliga sakerna med Wien - en misslyckad operauppsättning blir en stor skandal, människor blir ilskna, skriver artiklar, uppträder i TV och kräver andra människors avgång. Fråga vem som helst på gatan eller i kaféet och de kommer att uttrycka en bestämd uppfattning, oavsett om de sett föreställningen eller ej. Kulturen är integrerad i folks dagliga liv på ett sätt som det kan vara svårt att föreställa sig - den som någon gång fått vara med om en upprörd teater- eller operapubliks visslingar, buanden och tillmälen glömmer det aldrig. Men det är inte så att publiken är speciellt kräsen - det är lika enkelt att göra stormande succé och ropas in otaliga gånger och tvingas till många extranummer. Något mittemellan verkar inte finnas.