..konfektionens genombrott sker därtill i enlighet med den samhälleliga målsättningen om kvinnans verkliga befrielse och har genomförts i planekonomin. Konfektionsindustrin subventioneras, dess priser hålls nere. Tyg i metervara får däremot bära sina kostnader. Med billig och ändamålsenlig konfektion utsätts kvinnorna för ett mindre socialt och familjemässigt tryck att själva sy familjens kläder. (sid 160)

Vi reste i landet. Hörde, såg och diskuterade. Sedan började vi läsa...Vi hade haft fel. Det var albanerna som hade haft rätt.

"Stalin var en anspråkslös människa." (sid 149).

Nationellt oberonde går inte att förena med vare sig [Comecon] eller EG och inte heller med frihandel och gränser öppna. De två friheterna, folkets nationella och marknadens är oförenliga.

- Med er ekonomiska politik, hur länge kan den svenska sjukvården klara en avspärrrning? frågar en albansk vän.

-Inte ens tre dagar, sade man från landstinget i Södermanland, svarar Gun. (sid 167):

I Albanien fanns inte, och finns knappt idag, en fungerande sjukvård. Fortfarande är man huvudsakligen hänvisade till utländska hjälpinsatser).

Albanien skall inte få bli som Italien eller Frankrike eller Sverige där storstäderna växer och landsbygden utarmas...Det är ett förverkligande av vad miljöpartier och gröna kräver. Ren olivolja åt folket! (sid 181).

(Olivoljan är fin, men allt avfall går direkt ut i omgivningen.)

Albanien...har förblivit en utmaning. Inte för de vänsterns ideologer som flockvis traskar än hit och än dit. Nej, det är för sådana som gråsossar i Metall, föreningsbönder, centerungdomar ute i stödområdena och skiftesarbetande föräldrar i våra förorter som...Albanien representerar en utmaning och en tankeställare om ett möjligt alternativ. (sid 159).

Ovanstående skrevs 1986 om Europas enda kvarvarande stalinistiska diktaturstat, förlamat av en personkult i klass med  den som i våra dagar odlas i Nordkorea. Landets ekonomi låg i ruiner. Mat, sjukvård och skolor fanns praktiskt taget inte och befolkningen hölls i schack med inbillade krigshot där praktiskt taget hela omvärlden framställdes som fientlig, redo att varje ögonblick angripa med biologiska och kemiska vapen eller atombomber. Miljöförstöringen var vidrig, jämnställdhet för kvinnor (se första citatet ovan) var inte ens en förflugen tanke hos politiker eller i befolkningen.  Vem som helst kunde med blotta ögat se hur förhållandena var. Men besökarna utvaldes noggrant.

I boken "Maoisterna"  (Ordfront, 1997) skriver två f.d. vänsteraktivister Lars Åke Augustsson och Stig Hansén om sin erfarenheter från besök i Albanien vid ungefär samma tid som Myrdal/Kessle. Redan då insåg de att de blivit förda bakom ljuset och framför regimens Potemkinkulisser.  De skriver också om Myrdal/Kessle, visserligen i samband med Kina, men något som också beskriver deras attityd till Albanien på ett träffande sätt. (Myrdal gillade t.ex. inte att man i Albanien tyckte illa om Pol Pot, det var bara "vietnamesisk propaganda.")

Om "Den albanska utmaningen",  detta mästerstycke i hyckleri skriver exempelvis Anders Ehnmark:

Och Lars Gustafsson: